Annons

Växjöstyret kan lära av Persson

Göran Persson kunde konsten att sitta kvar. Kanske det kan inspirera de blågröna i Växjö.
Ledare • Publicerad 1 juni 2022
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Första dagen på jobbet efter valet 1998.
Första dagen på jobbet efter valet 1998.Foto: Ulf Palm/TT

Inget samarbete med Sverigedemokraterna efter valet har Moderaternas valledare René Jaramillo gått ut och sagt. Som Smålandsposten rapporterat följde uttalandet av uppmuntrande ord från Centerpartiet och Liberalerna.

Växjömoderaterna kan dock dra lärdomar från hur rikspolitiken hanterat en osäker valutgång. Bortsett från den första alliansregeringen har Sverige letts av minoritetsregeringar. Att ett eller flera hoppfulla partier begär att tolereras snarare än aktivt stöd är legio i politiken.

Annons

Det är en politisk realitet att styrande ofta leder till opinionsmässiga motgångar. Ett mindre positivt valresultat behöver dock inte leda till att man förlorat sitt mandat att styra. Några som upprepade gånger väntat ut negativa nyheter på det sättet är Socialdemokraterna.

Ett klassiskt exempel är Göran Persson. Som valet 1998 fick se sitt parti Socialdemokraterna rasa i opinionen. Efter bara två år på posten som statsminister och en dåligt val såg det dystert ut. Om styrets mandat har glidit en ur händerna skall man väl kasta in handduken? Inte nödvändigtvis.

Istället för att packa ihop och avsäga sig ledarskapet försökte han hålla sig kvar i Rosenbad med de medel som stod till buds. Regeringen satt kvar men med en uppgörelse om stöd för första gången från både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Partiernas upp- eller motgångar förändrade förutsättningarna för styret. Men i slutändan satt Persson kvar i åtta år efter det.

Att säga att ens parti aldrig skall förhandla med något visst parti är ett ordval som flera partier fått ångra i den nationella politiken. Vilka som det förhandlas med är i slutändan en konsekvens av förutsättningarna man har för att få igenom sin politik. Det är trots allt väljarna, snarare än politikerna, som med sin röst bestämmer hur mandaten fördelas.

Miljöpartiet lämnade det regerande blågröna styret i Växjö för en dryg månad sedan. De anser det vara omöjligt att samarbete med de borgerliga partierna till följd av hur rikspolitiken förändrats. Om nästa regering får stöd från Sverigedemokraterna utesluter Miljöpartiet även framtida samarbeten likt det blågröna.

En möjlig utgång av situationen är att återgå till det tidigare styret i Växjö om dagens regering fortsätter styra. Sett som mer vagt ställda ultimatum sätter de olika partiernas ställningstaganden vad som finns kvar av det blågröna styret i en obekväm sits. En möjlig tolkning är att partierna mer eller mindre har begravt samarbetet långt innan valresultatet blivit känt.

Hur partierna fungerar och samarbetar på riksplan är trots allt annorlunda från hur det ser ut lokalt. Samarbeten ser diametralt annorlunda ut beroende på kommun. Vilka som representerar partierna lokalt är en avgörande fråga i många fall. Rikspolitiken är sekundärt i sammanhanget.

Hur utsikterna ser ut i dagsläget är inte helt avgörande. Valresultatet lokalt kan trots allt sluta positivt för de borgerliga partierna. Om utgången blir tvetydig finns det idag mycket inspiration att hämta från riksplanet.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons