Verklighet - inte talmystik
Ett Sveriges största problem är långtidsarbetslösheten. Arbetslöshet är illa nog, men långtidsarbetslöshet tenderar att bita sig fast och skapa sociala problem som ringar på vattnet. Om långtidsarbetslösheten även har en etnisk slagsida riskerar i värsta fall en ny underklass växa fram. Och det är precis den situation Sverige står inför. Trots en högkonjunktur ser vi hur ett skikt av långtidsarbetslösa personer med invandrarbakgrund ligger till synes cementerad, förebådande oerhörda sociala och kulturella spänningar.
Sverige är nu det land som har störst skillnad mellan inrikes- och utrikes födda på arbetsmarknaden; en tickande bomb. Detta liggande hot måste brytas upp. Mäktar inte det svenska samhället med det kommer priset sannolikt bli oerhört dyrt. Glädjande är det därför att Moderaterna verkar ha bestämt sig för just det. Förslaget om jobbpremie är uttryckligen skräddarsytt för det: Under upp till arton månader får en person som går från långtidsarbetslöshet till arbete behålla tio procent mer av lönen upp till 2 500 kronor. Förmodligen behövs än fler skruvar och muttrar i systemet, men det är ett bra förslag och vittnar om verklighetsförankring.
Såväl Kristersson som ekonomisk-politiske talespersonen Elisabeth Svantesson understryker att plus och minus går ihop. Man finansierar reformerna genom förändringar i a-kassan, aktivitetsstöd, flerbarnstillägg och sjukförsäkring. Samtidigt som man, understryker Kristersson, är ödmjuk inför att man kan behöva kompromissa med andra samarbetspartier.
”Kan de köra över borgerlighetens talmystiker så gör det.”
Här är det värt att stanna upp. Det finns ytterligare ännu en finansieringskälla, nämligen biståndet. Det uppgår av tradition till en procent av Sveriges BNI. Det vill Moderaterna sänka till 0,7 procent. Men Kristdemokraterna och Liberalerna säger nej. Det måste vara en procent.
Varför? På det har inget av partierna i fråga kunnat ge något rationellt svar. Istället har de levererat dimmiga dimmiga floskler om nödställda, eller bara bedyrat att enprocentmålet är ”heligt” som om det skulle klargöra något.
Sanningen är den, och det vet många inom Kristdemokraterna och Liberalerna, att det är tämligen lite av biståndspengarna som leder till bestående förbättringar för dem de är ägnade att hjälpa. Oerhört mycket av pengarna försvinner i improduktiva hål av olika slag. Men det får inte sägas högt. Den moraliska självbilden får inte rubbas.
Vi har skrivit det flera gånger förr på denna sida: Enprocentsmålet i biståndet är talmystik. Det är inte seriöst. Moderaterna skall naturligtvis vara beredda att kompromissa med reformers utformning och finansiering, men i fallet med biståndet finns inga sakskäl. Kan de köra över borgerlighetens talmystiker så gör det. Sommartalets reformerna är viktiga.
