Vi hade kunnat ha diesel
Denna vecka är den första utan rysk diesel i EU på mycket länge. Det senaste sanktionspaketet innebär att ryska sjötransporter av diesel till unionen stoppas helt. Det är förhoppningsvis och troligen en åtgärd som känns i Ryssland. Hittills har Kina och Indien gjort goda affärer på att ställa upp som köpare av rysk råolja, men de ländernas behov av diesel utifrån är betydligt mindre. Ryssland kan inte räkna med bra priser.
För vår del lär det dock märkas. EU har sedan länge varit Rysslands största dieselkund och många håller ögonen på hur marknaden skall lösa detta. Tyska köpare att redan avtal i gulfstaterna och bedömare spår att Indien kan bli en viktig aktör. En annan teori är att Turkiet kommer att köpa rysk diesel och blanda den för att kunna sälja vidare till Europa. Det är inte vackert, men bränsleberoende är vi allihop.
Vad som hade varit vackert är förstås om Preem i Göteborg och Lysekil hade kunnat ha utökat sin produktion av diesel inför denna unika situation. Planerna var långt gångna och ett sista tillstånd kom på plats innan den rödgröna regeringen klev in. I en serie politiska beslut såg man till att fabricera en efterfrågan på biodiesel med extra stor andel förnybart. Preem kom efter detta fram till att lägga sina planer på is och i stället investera i produktion av biodiesel. I våras fick man statliga lån på tre miljarder kronor för ombyggnationen, och vid nyår försvann efterfrågan på den extra utblandade dieseln när högerregeringen beslutade att sänka reduktionsplikten till EU:s lägstanivå.
Man kan förstå om frustrationen är stor inom Preem. Bolaget levererar femtio procent av alla bränslen i Sverige och två tredjedelar av produktionen går på export. Bolaget hade, om inte den rödgröna regeringen lagt sig i, haft en unik position för att staga upp Sverige och EU när Ryssland satts i skamvrån för sitt orättfärdiga krig.
VD:n Magnus Heimburg varnade inför julen för att sänkt reduktionsplikt skulle göras Sverige mer beroende av utländsk vinterdiesel, en produkt som klarar lägre temperaturer och som få raffinaderier producerar. Hans förslag på lösning, eftersom företaget förmåddes backa från stora investeringar i vanlig produktion, är att återinföra Sveriges unika reduktionsplikt. Det skulle höja priserna på vår diesel, men framför allt isolera Sverige från att köpa på den stora världsmarknaden. I EU kräver man tio procents inblandning, i Sverige låg kravet på trettio.
Biodiesel är fortfarande en framtidsinvestering som kommer att bidra till att upprätthålla människors mobilitet. Elektrifieringen tar tid och passar inte alla behov. Bor man i lägenhet är man klämd mellan städernas ambitioner att minska mängden parkeringsplatser och tillgången till laddning.
Det är inte lätt att tolka och försöka styra trender. Men det är uppenbart att Sveriges befolkning kommer att få betala för den rödgröna regeringens försök till att göra det. Både i de gångna årens dyra biodiesel och i form av att en avgörande aktör förmåddes investera i spetsteknik istället för pålitlig produktion.
