Vi saknar en seriös diskussion
Jomshof gick alltså ut och förklarade att halvmånar, minareter och andra islamska symboler bör rakt av förbjudas i Sverige. Han exemplifierar med att hakkors ju är förbjudet:
”Det är klart att inte minst minareter, halvmånen, är en symbol som representerar det som islam står för. För många människor, även för mig, så representerar det någonting väldigt farligt.”
Jomshof vet förstås att halvmåne och minareter inte kan förbjudas i Sverige. Man kan inte i princip förbjuda en världsreligion. Sverige skulle bli utkastat ur de flesta internationella organisationer och det vore inte ens det största problemet. Dagens överväganden kring den nationella säkerheten skulle te sig mikroskopiskt futtiga i en sådan situation.
Men på det principiella planet tar det stopp redan efter två centimeter. Om uttrycken för en specifik religion alltså skall förbjudas infinner sig en mängd nödvändiga följdfrågor. Vilka uttryck är olämpliga och vilka är acceptabla? Skall de förbjudas även i privata rum där muslimer kanske ber? Även på internet?
Och hur skiljer man mellan religioner? Alltså vilka som är så pass olämpliga att uttrycken skall bort, och de som är godtagbara? Det är en teologisk debatt som heter duga. Eller skall allt vara sekulärt? Alla kors och davidsstjärnor skall bort de med?
”Hur tänker sig Jomshof att politiken skall förhålla sig till andra subjektiva anspråk på vad som är verkligt?”
Svaret på frågorna ger Jomshof själv, kanske utan att inse det: för många, inklusive honom själv, representerar halvmånen någonting väldigt farlig, är hans argument. Det är alltså en grupp människors upplevelse som är kriterier på vad som skall förbjudas. Den subjektiva känslan av något, oavsett om det finns objektivt fog för känslan eller inte.
Det är verkligen fel i flera led. Vilka människor är det i så fall som har tolkningsföreträde i sådana ämnen? Hur tänker sig Jomshof att politiken skall förhålla sig till andra subjektiva anspråk på vad som är verkligt? Det är just den inställningen till falskt och sant som till exempel driver kraven på införandet av ett tredje kön.
Men detta handlar inte så mycket om en seriös diskussion om hur vi hanterar islamism som Jomshofs vilja att skapa upprördhet bland det politiska motståndarlägret, och visa alla andra att hans parti minsann är det mest hårdhänta när det kommer till integrationsproblematik. Men Sverige behöver just en seriös diskussion kring det. Inte en Jomshof-diskussion.
