Viktig signal om FRA
I tretton år har det dröjt, avgörandet från Europadomstolen i Strasbourg, angående svenska Centrum för Rättvisas stämning av staten gällande reglerna för signalunderrättelsetjänst.
Det känns som ljusår har passerat sedan debatten om FRA – Försvarets Radio Anstalt – skakade riket under den första regeringen Reinfeldt. Självsäkra debattörer hävdade att lagen aldrig skulle tåla en domstolsprövning. Det talades om ”massövervakning” och om att myndigheter ”köpte” information från ”FRA-shopen”.
Men så skedde debatten också under en parentes i historien. Moskvas aggressiva ambitioner märktes inte eller så betraktades de med blinda ögon. Inbördeskriget i Syrien hade inte brutit ut och att det skulle kunna inträffa terrordåd i Stockholms centrum uppfattades som något närmast fantasifullt. FRA sågs som ett mer påtagligt hot än terrorism och yttre militära hot.
Men så har det också länge stått klart att Domstolen anser att en stat har rätt att bedriva underrättelsetjänst och signalspaning för att skydda sin egen befolkning. Detta slås nu fast. Och många av de invändningar som restes under FRA-debatten mot den svenska ”massövervakningen” avfärdas nu av juristerna.
Medan den Försvarsunderrättelsedomstol som förhandsprövar signalspaningen underkänts som instans av svenska kritiker anser domstolen att både den och efterhandskontrollen, Siun, utför en effektiv övervakning av arbetet.
”Där och på några andra punkter väntar nu svenskt lagstiftningsarbete. Med tanke på att regeringen vill att andra stater – läs inom Nato och EU – möjlighet att få understöd av FRA blir den frågan extra betydelsefull.”
Det slås också fast att en stat har ”obestridd” rätt att överföra uppgifter som är inhämtade via signalspaning till annan stat för att exempelvis upplysa om hot. Internationellt samarbete ses som ”avgörande”. Det är dock på denna punkt som den svenska signalspaningen får den tyngsta kritiken. Domstolen anser att Sverige inte har tillräckliga garantier över hur andra stater förhåller sig till den personliga integriteten när den får förfoga över det svenska materialet.
Där och på några andra punkter väntar nu svenskt lagstiftningsarbete. Med tanke på att regeringen vill att andra stater – läs inom Nato och EU – möjlighet att få understöd av FRA blir den frågan extra betydelsefull.
Det kan tyckas något paradoxalt att det var den svenska signalspaningen som kom att prövas i Strasbourg. Denna del av den svenska underrättelsetjänsten är helt civil i jämförelse med flera andra stater där den står under militären.
Centrum för rättvisa som inledde processen bidrar därmed på europeisk nivå till förstärkt integritet och rättssäkerhet. Och avgörandet i Strasbourg sätter punkt för en lång diskussion om grunderna för den historiskt viktiga svenska signalspaningen samtidigt som luckor i lagen kan tätas för att säkra balansen mellan integritet, rättssäkerhet och säkerhetsintressen.
Nu återstår väl också att byta namn på den civila myndigheten. Försvarets Radio Anstalt för tankarna helt fel när det inte är en försvarsmyndighet, när den jobbar allt mindre med radio och när ordet anstalt för tankarna till ett fängelse.
