Vindkraft-ja går att köpa
Ett återkommande mönster vid kriser är att man möter den med de verktyg man redan känner sig bekväm med. Det fick vi se från politiken under pandemins inledande skede: partierna föreslog mer av sin respektive politik för att hantera de ekonomiska effekterna av krisen.
Det var också intrycket när klimatminister Annika Strandhäll under gårdagen presenterade fyra förslag för att skynda på utbyggnaden av vindkraften. Kommunernas vetorätt skall stöpas om och utredningar tidigareläggas. Vindkraften beskrevs som ett billigt och snabbt sätt att öka den inhemska energiproduktionen. Rysslands krig mot Ukraina är krisen som gör att denna utveckling måste ta fart. Elpriserna på kontinenten kommer att skjuta i höjden om Tyskland stänger den ryska gaskranen helt. Och elpriset känns av även här.
Om man leker med tanken att klimatministern istället hade omprövat sin position. Vindkraft är trots allt inte en jättebra affär, det märks när man ser till vindkraftsbolagens årliga resultat. Den saken kan förstås ändras om elpriset sticker iväg. Byggkostnaden är inte hela priset. Fortsättningsvis är det just nu svårt att få till vindkraft i den skala som krävs för att göra skillnad för elproduktionen. Det beror på att väldigt många markägare skall höras innan processen är färdig.
Det är just dessa svagheter som Strandhäll vill komma åt med sina reformer. Men tänk om hon istället hade tittat på kärnkraften. Där finns redan anläggningar som är igång, de har redan ett fungerande skalskydd och tillståndsprocesserna måste vara betydligt enklare. När en reaktor är byggd vet man ganska exakt hur mycket el man får från den och när, så är det inte med vindkraften.
Det märkligaste förslaget som lanserades av klimatministern är att kommuner och samhällen skall kompenseras för att acceptera vindkraftverken. Som kompensation nämndes simhallar och sportarenor att betalas med statliga medel för att göra bygden attraktiv. Det krävs kanske inte mer än så för att blidka lokalpolitiker som ofta har budgeten för ögonen, men det är ett grovt sätt att angripa frågan. Inte olikt ryska Gazproms sjuttio miljoner kronor som gick till att modernisera hamnen i Slite på Gotland för att öka acceptansen för gasledningen Nordstream 2.
Det är människor och deras hem som påverkas när vindkraftverken skall byggas. Om huset man bor i förlorar sjuhundratusen i värde är en ny simhall som man går till tre gånger per år kanske inte fullgod kompensation.
Det är en stor säck morötter som skall plockas fram för att få folk att svälja vindkraften. Strandhäll varslade också om en ordning där kompensatoriska investeringar skulle börja göras redan innan systemet var igång så att kommuner inte sätter sig och väntar in godsakerna.
Det är enorma vindkraftsanläggningar som krävs för att täcka upp de sex kärnkraftsreaktorer som stängts sedan 2014. Det pågående kriget sätter energiproduktionen i ett nytt ljus, det har regeringen rätt i. Men i detta nya ljus bör man också kunna se till andra lösningar än de man under flera års tid försökt forcera fram.
