”Jag sa, skjut oss inte för vi vill leva lite till”
De två männen vände upp och ner på det mesta i huset och Martha och Helmer har bott på servicehuset Berghälla i Lessebo sedan rånet i fredags förra veckan.
Men i går, torsdag, var Martha hemma i huset igen för att förbereda flytten tillbaks. En inhyrd städfirma är på plats och röjer upp och de har också fått hjälp av en god vän för att reda upp bland allt som rånaren slet ut ur lådor och skåp.
– Jag älskar det här stället. Det är Helmers föräldrahem och vi kan inte bo på ett ålderdomshem. Då skulle man bli tokig. Jag tror inte jag skulle leva länge om jag hamnar där och vi har goda vänner som hjälper oss.
Men återflytten är förknippad med skärpta rutiner efter det som hänt. Fram till i fredags har dörren varit öppen. Från och med nu blir det både larm och låsta dörrar.
– Då kan vi bo kvar. Sedan har jag polisen som jag kan ringa. Vi bor ju lite ensligt men vi har inte haft en tanke på att något sådant här kan hända. Från och med nu kommer det inte in en människa utan nyckel. Jag tänker inte öppna dörren för någon, säger Martha.
Rånarna slog till vid 11.30-tiden i fredags när paret satt sig ner vid köksbordet för att äta lunch. Martha berättar att hon tagit färdtjänsten in till Lessebo för att handla och att hon köpt med sig mat hem från restaurang Oasen.
– När vi satt oss där vid bordet och börjat äta så rusar det in två killar som hade huvor och masker för ansiktet. Det var hemska masker med vit botten och röda och blå linjer. Jag fick en chock.
En av männen vaktade dem under tiden som hans kompanjon sökte igenom huset.
– Helmer har svårt för att gå och vi kunde inte göra någonting.
Martha säger att de först blev hotade med något som liknade en pistol.
– Jag sa, skjut oss inte för vi vill leva lite till.
Mannen som vaktade dem drog också fram en stor dolk som han högg fast i köksbordet framför dem.
– Han satte den rakt i bordet, tittade på mig och så hånskrattade han. Efter en stund, när jag sett på kniven, ryckte han upp den och började hacka i stolen som du sitter på. Tänk om han satt den mot halsen. Då hade det varit färdigt, säger Martha.
Hon visar också en sladd som rånarna försökte binda henne med där i köket. Han gjorde en snara på sladden och hon visar hur han krängde den runt ena handleden och att han sedan försökte snöra henne runt den andra handen.
– Men jag kunde ta mig loss så det blev inget med det.
Det är oklart om de två männen fått med sig något. I nuläget rubriceras det som ett rånförsök.
– Det är så rörigt allting. De har vräkt ut saker på golvet.
– Jag har ont i huvudet och det känns väldigt jobbigt just nu. Jag tror att de trodde att vi hade en massa pengar men det har vi ju inte, säger Martha.