Alla får plats – men dölj inte ditt ansikte

Sophie Åström verkar inte ha förstått min debattartikel om burka och niqab, åtminstone inte om man ska döma av hennes kommentarer.

Jag påstår inte och tror inte heller att människor med ansiktstäckning är farliga rånare eller blottare. Jag gör något som kallas en analogi för att visa att en företeelse kan vara viktig fastän den är relativt ovanlig.

Åtgärderna som jag diskuterar och förordar är alternativet till totalt förbud – som jag inte tror på – alltså att människor som inte vill acceptera denna speciella typ av hijab (klädsel enligt islam) kan reagera för att visa detta. Det är alltså ansiktstäckning i mänsklig samvaro som inte accepteras – inte människan innanför masken.

Människor i Sverige får ha vilken livsåskådning de vill, valfri religion, vara ateister eller agnostiker, men i ett öppet samhälle måste vi visa våra ansikten om vi vill bli behandlade som medmänniskor.

Burka/niqab kan bäras av olika skäl. Muslimska fundamentalister, till exempel talibaner i Afghanistan och wahhabiter i Saudiarabien, förordar sharialagar där kvinnan förnekas mänskliga rättigheter och rätt att synas. Andra länder – Egypten och Turkiet – som under många år kännetecknats av en liberal tolkning av islam, har på senare tid upplevt en radikalisering med större västfientlighet.

I Egypten sågs knappast några burkaklädda kvinnor för tio år sedan, nu är det en relativt vanlig syn i Kairo. Franska överklassdamer kan klä sig i niqab för att vara ”chic” och för att utmana presidenten, som vill förbjuda bruket.

I Koranen finns inget påbud om att kvinnor ska täcka ansiktet, däremot nästan alla övriga delar av kroppen. Skälet till att skyla sig – som Åström kallar förlegat – är enligt islam just att förhindra mäns lystna blickar. Och vi har ju religionsfrihet och lag mot diskriminering, så det är naturligtvis fritt för alla att utöva sin religion och bära muslimsk klädsel.

Men täcka ansiktet – det ska vi inte göra i det öppna samhället.

Ingvar Gustafson