Är Kronoberg sämst på reumatikervård?
Därför tycker jag att jag som patient skulle få komma in med ett inlägg i debatten eftersom det är vi som är de drabbade. Själv är jag reumatiker och det är just inom detta område som jag vill debattera.
I en debattartikel (12 maj) skriver Suzanne Frank i vackra ord, jag citerar: ”Att vara ett kvalitetsstyrt landsting ställer höga krav på kvalitet i vården och så vidare.”
När jag senare läser i vår tidning Reumatikervärlden att Kronobergs landsting ligger sämst till i hela Sverige när det gäller läkarbehovet inom reumatologin. I dag har man två läkare men behovet är sju. Hur rimmar det med de fagra orden som kvalitetsstyrd och höga krav som vi patienter har rätt att ställa på er politiker?
Man skriver vidare att ”Bristen leder till att patienterna inte får rätt vård.” Vidare skriver man att vi har långt ifrån en jämlik vård, och beroende på var du bor har en väldigt varierande möjlighet att få träffa en reumatolog. I samma tidning svarar landstingsrådet på frågan om hon är nöjd med situationen? Svar: ”I princip fyller det behoven.”
Jag undrar hur svaret hade blivit om samma fråga hade ställts till en reumatiker. I den här situationen, som har varit så i många år, tänker vi patienter på personalen som år in och år ut får dras med detta problem. När läkarna säger att de just nu går på knä och patienterna blir lidande. Vidare blir ju inte situationen bättre när en privatpraktiserande läkare helt plötsligt lägger ner sin praktik. Detta skapar naturligtvis ytterligare arbetsbörda när cirka 300–500 reumatiker måste söka sig tillbaka till landstinget.
I läkarnas uttalande i samma tidning ”I länssjukvården behandlas vi i praktiken som en grenspecialitet till internmedicinen fortfarande.” Det är oacceptabelt. Ofta går minst hälften av tiden till internmedicin. Detta har man löst på ett bra sätt på Falu lasarett där det startades för omkring 30 år sedan och blev en egen klinik och detta har fungerat väldigt bra. Där säger man ”Den absolut viktigaste framgångsfaktorn tror man är att de är organiserade som en egen klinik i stället för att vara en del av medicinkliniken.” Vidare konstaterar man att ”vi äts inte upp av andra verksamheter utan kan själva lägga upp vårt arbete med våra patienter i fokus.”
När man läser vad de säger med våra patienter i fokus så låter det som skön musik i en reumatikers öron. Detta hade man unnat vår duktiga personal på Växjö lasarett, men jag undrar hur det blir med det när man i princip fyller de behov som man har i dag på lasarettet.
Varför inte ta lärdom av hur man jobbar i Dalarna så man får en nöjd personal och man får en ansökningsfrekvens på läkarplatserna och inte som det är i dag med dåligt rykte och inga som vill komma hit. Någon gång måste man satsa på oss kroniskt sjuka och avsätta de medel som behövs.
Inom tio år kommer 30 procent av dagens redan få reumatologer att gå i pension. De ST-läkare som nu är under utbildning kommer inte att räcka till. Med den filosofin som landstinget här bedriver så lär inga nya läkare söka sig hit i framtiden.
Jag tycker landstingsrådet men även oppositionen ska rannsaka sej och ställa frågan om detta är rimligt att det ska fortgå så här år efter år utan något görs. Min åsikt behöver jag väl knappast tala om.
Rolf Johansson från Hovmantorp är reumatiker. Här vill han ta upp frågan om hur vården är för reumatiker och han ber även landstingspolitiker rannsaka sig själva.
ROLF JOHANSSON
