Är sprututbyte ett medberoende?
Den hetaste frågan i narkotikadebatten i dag är sprututbytesfrågan. Men egentligen är frågeställningen större än så.
Många länder i dag går i en alltmer drogliberal riktning där man genom olika åtgärder försöker lindra skadorna av narkotikan i stället för att helt sätta stopp för knarket.
Men hur långt kan man egentligen gå i att lindra skador innan det blir ett hot mot visionen om ett narkotikafritt samhälle? Skadelindrande metoder kan innebära allt från att erbjuda subventionerad lunch för missbrukare, till att dela ut gratis heroin. Och någonstans på denna skala har samhället gått för långt.
Jag är övertygad om att skadelindrande insatser är både nödvändiga och välkomna. Men när dessa metoder möjliggör för ett fortsatt missbruk i stället för att föra missbrukaren ut ur sitt missbruk, har det blivit ett medberoende och inte en hjälp. Så i det perspektivet är frågan om inte sprututbyte är ett tecken på medberoende?
Patrik Skogsberg
