Brist på läkare och fenomenet hyrläkare
Om ni menar det eller något annat så behöver ni inte utveckla sakerna närmare i andra aspekter än i de två spörsmål som jag nedan försöker sätta fingret på. Fokusera alltså på rubriken och agera mer tankesmedja än partipolitiskt klureri. Hoppas att bland annat Suzanne Frank (M) svarar.
Då det gäller den läkarbrist som denna sommar upplevts på bland annat Lammhults vårdcentral har det många gånger varit jobbigt som patient att ta sig till annan vårdcentral i Växjö, alltså inte nog med att ideligen träffa ny läkare utan dessutom krångel med resa och ny miljö och ovana saker. Allt annat än vana rutiner. Är man gammal, trött och sjuk blir sådant för jobbigt.
Läkarbristen i Lammhult är antagligen inget som beror på platsen som sådan utan är väl ett utslag av en, sett i stort, brist på specialkompetent personal i befolkningen, sett till behovet. Det är säkert knepigt att träffa rätt med sådana försök till politisk styrning där det dessutom gäller att bedöma framtid, reglering i realtid måste ju bli rekrytering på olika sätt allteftersom lösningar måste finnas på.
Då får det alltså också bli att tillfälligt hyra in läkare som låter sig bli tillgängliga. Dessa tjänar antagligen mer pengar på sådant än om de vore fast anställda. Det är förvisso möjligen rimligt men det leder till olyckligt incitament eller lockelse vilket blir utveckling till att läkare i för stor utsträckning väljer att bli hyrläkare. Incitament gäller det för makthavare att förutse och ständigt se till att de leder till att det blir bättre och som på köpet ännu bättre, just på grund av incitamentens inneboende kraft. Leder de fel blir det etter värre enligt samma princip. Det är dock ingen avundsvärd uppgift politiker har att balansera detta till allas nöjsamhet.
Att inte få träffa samma läkare från gång till gång (i synnerhet dem som söker för gåtfulla krämpor eller vanliga återbesök) är otvivelaktigt jobbigt och är i de flesta fall en kvalitetssänkning i vården då patientens grunder inte redan är inarbetade i den mellanmänskliga relationen mellan patient och läkare.
Ibland kan det förvisso vara friskt, sunt och till fördel med ”nya ögon” på ett sjukfall men i regel vinns det mycket på en fast läkarrelation. Åter tål det kanske att säga att hyrläkare naturligtvis är bra i den intention det först förekom nämligen som kortvariga, behövliga inhopp.
Om det i varje givet läge funnes fler färdigt utbildade till läkare i allmän medicin (eller vad det heter) hade nog problematiken på vårdcentralerna sett annorlunda ut ty då hade exempelvis tillgång och efterfrågan sett annorlunda ut på den arbetsmarknaden och då hade nog fler läkare sett sig om efter fast tjänst och aktat den väl; nu är det nog snarare säljarnas marknad. Det innebär i så fall också att skattemedlen går åt fortare i form av högre ersättningar.
Här finns nötter att knäcka, handlingar att utföra för patienters, samhällets, skattemedelsekonomins och för vårdcentralernas skull.
Läkarbristen i Lammhult är antagligen inget som beror på platsen som sådan utan är väl ett utslag av en, sett i stort, brist på specialkompetent personal i befolkningen, sett till behovet, skriver Boris Lundkvist, Lammhult.
BORIS LUNDQVIST
