Dags för en ny skogspolitik

 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson och Karin Nilsson (C) målar upp en mycket ljus bild av tillståndet i den svenska skogen. Skogen växer så det knakar så vi både kan och bör hugga ner mer än vi redan gör, menar de bägge.

Och visst finns det stor potential för produkter från skogen, inte minst för att ersätta fossila råvaror. Skogen bidrar inte bara till sysselsättning och exportintäkter när den huggs ner, utan också när den står kvar, till glädje för turism och friluftsliv.

Genom bland annat skogsplantering på nedlagd åkermark har vi nu mer skog än vi haft på länge. Ändå är en tiondel av de svenska skogslevande arterna rödlistade – hotade i olika utsträckning. Tre av fyra rödlistade arter minskar så kraftigt att deras framtid inte är säkrad, och fem procent av dessa arter är redan utdöda i Sverige.

För även om vi har alltmer skog så blir den allt fattigare. Urgamla skogar huggs ner och ersätts med plantager där alla träd är likadana. Den mångfald av livsmiljöer som finns i en naturlig skog med träd av olika arter och åldrar, och döda träd som står eller ligger kvar ersätts med en likriktad miljö som bara passar ett fåtal arter.

Men det behöver inte vara så. Allt fler engagerade skogsägare upptäcker fördelarna med hyggesfritt skogsbruk, där man plockar ut lite i taget i stället för att kalhugga. Det skapar en trevligare miljö både för de människor som vistas i skogen och vissa av de arter som far illa av kalhyggen. Nya forskningsrön tyder också på att hyggesfritt är bättre för klimatet.

Skogspolitiken har dock länge dominerats av det konventionella hyggesbruket, så den som vill bruka sin skog hyggesfritt hamnar lätt i en uppförsbacke. Inte minst har skogsägaren som hamnade i domstol för att vägra använda konventionella hyggesmetoder skapat stor osäkerhet. Då duger det inte att som landsbygdsministern konstatera att det inte formellt är olagligt med hyggesfritt skogsbruk. För att kunna nyttja det hyggesfria skogsbrukets fördelar där så är lämpligt behöver skogspolitiken se över.

Miljöhänsynen behöver också öka inom det traditionella trakthyggesbruket. Det finns duktiga skogsägare gör så gott man kan för att minska miljöingreppen vid avverkningen, men det finns också skogsägare som inte ens lever upp till lagens minimikrav, och som kommer undan med det. Här behöver skogslagstiftningen vässas så att inte ansvarsfulla skogsbrukare konkurreras ut av mindre nogräknade.

Större miljöhänsyn i den skog som brukas är viktigt för att minska utarmningen av våra skogar, men vissa skogar måste också skyddas helt från avverkning. I dag är inte ens våra nyckelbiotoper, det vill säga särskilt värdefulla skogsområden, garanterade något skydd mot avverkning. Vi behöver satsa mer på att skydda värdefulla skogar för framtiden till glädje för både människor och miljö.

HELENA LEANDER

KEW NORDQVIST