Den nygamla nakenheten – en julsaga

H-C Andersen gjorde den nakne kejsaren till en av vår tids starkaste bilder för maktens skamlösa sätt att förblinda och massans villighet att låta sig förblindas.

Och de nakna kejsarna har inte stannat i sagoböckerna. I år har de defilerat på parad framför förvånade statsledningar, kommunpolitiker och uppretade folkmassor: Ett antal diktatorer i arabvärlden har klätts av in på bara kroppen. De finansiella systemen i Europa har visat sin nakna oförmåga, när skakiga stater inte längre kan betala för sig. För att rädda ett jättebygge på lösan sand låter nu de europeis­­ka politikerna skattebetalarnas pengar strömma genom finansiella pipeliners till den Europeiska centralbanken.

Samma procedur som förra gången och förra, ja som alla gånger, när systemet har sviktat! När nordiska Nordea gav sin direktör 100 miljoner kronor i pensionspresent vid 60 och dessutom en lägenhet för 27 miljoner, samtidigt som man sa upp hundratals anställda gick ett sus av vrede genom det svenska folkhavet. Bara ordförande var oförstående. Han hade gärna köpt fler lägenheter till sin direktör! När nakenheten kommer nära blir den tydligare och intressantare.

Den stora närsmällen kom dock, när det visade sig att vårdbolaget Carema pressade miljonbonusar ur gamlingarnas blöjor för att bolagets chefer skulle slippa dela den halvsvält som råder på företagets äldreboenden. Då vaknade plötsligt statsledning och kommunpolitiker om alla entreprenörers godhet.

I årtionden har det annars varit välkänt att riskkapitalbolagen bakom vårdföretagen bedrivit avancerad skatteplanering och låtit våra skattepengar anhopas på platser som inte borde finnas på kartan. En naken och exakt definition av riskkapitalisten i välfärdsbranschen borde vara ”en som avskyr skatter, men älskar skattemedel”. Upprörande! Men politiker och allmänhet vänjer sig också vid den tanken, eftersom skatteplanering är abstrakt.

Först när Caremas blöjor började lukta riktigt illa, insåg varje politiker med självbevarelse att något måste göras. Även ledande utförsäljare av landets välfärd (läs allianspartierna) började darra på manschetten och dristade sig till att säga upp en del ingångna avtal. Man anade plötsligt en tveksamhet inför fortsatt utförsäljning av bibliotek, badhus, trafikljus och stadsarkiv. Och det kanske dröjer innan vi får se hela problemtyngda stadsdelar som Rinkeby och Araby gå ut till försäljning?

Riskkapitalisterna själva har sedan länge lagt ut sina själar på entreprenad till ”Mephistofeles AB”. Det blir billigare så. Man delar på vinsten och slipper skrupler över den nakna girigheten. Bilden kan tyckas skruvad, men det krävdes inbjudna PR-konsulter för att riskkapitalisterna bakom Carema själva skulle förstå att pakten med djävulen inte är helt oproblematisk. Svenskarna tycker inte om att se sina skattemedel, som godis åt Mephistofeles!

Kära politiker och helt vanliga smålänningar: Låt oss göra Kejsarens nya kläder till årets julsaga och låt oss lova varandra att inte vänja oss vid allt!

CHRISTER PETERSSON

Distriktsläkare

Växjö