Det går bra för Sverige – och Uppvidinge

Ja, det går bra nu. För Sverige och för Uppvidinge, som är mitt (i) Småland. Näringslivet är starkt, arbetslösheten minskar och vi har koll på kostnaderna. Det har inte alltid varit så; varken för Sverige eller Uppvidinge.

I grunden är det enkelt: man ska veta vad man gör, veta vad man vill, rätta mun efter matsäck, se möjligheter och tro på framtiden. Men inte vara naiv och tro att någon annan löser problemen.

För att veta vad vi gör jämför vi våra kostnader med andra kommuner. Våra kostnader är mycket högre på några områden, högre på många och lägre på några. Ibland är det medvetet för att vi vill ha högre kvalitet, men inte alltid. Det är heller inte säkert att höga kostnader automatiskt ger högre kvalitet.

För att kunna göra det vi vill ha mer av måste vi satsa mindre på annat. Det är det som gör att vissa politiker passar bäst i opposition; då kan man bara tala om det man vill göra mer av och inte låtsas om vad man måste göra mindre av. Jag vill ha dialog med andra invånare i Uppvidinge om vad de vill få mer av och vad de accepterar att få mindre av. Det är svårt. Man brinner bara för de frågor man själv tycker är viktigast. Politiker lämnas ofta ensamma att prioritera mellan olika områden. Någon säger att det inte går att välja mellan brandkår och ishall men det är likväl de folkvaldas uppgift.

För en ärlig jämförelse mellan kommuner måste alla göra på samma sätt. Det gäller redovisning och det gäller ansökan om bidrag för verksamhet. Om det blir fel, som när Tingsryd fått pengar som skulle ha gått till andra kommuner, måste pengarna betalas tillbaka. Det skulle få förödande effekter på det kommunalekonomiska systemet om kommuner skulle lockas tro att de kan tjäna på att redovisa felaktigt.

I verksamheter som drivs tillsammans med andra kommuner stiger kostnaden betydligt mer än i de vi styr över direkt. Till exempel har kostnaden för kollektivtrafik ökat med 50 procent på samma tid som kommunens övriga verksamhet fått nöja sig med fem till sex procent. I regionförbundet, som ska styra länstrafiken, är styrelsen dessutom vald av ett indirekt valt regionfullmäktige. Det finns skäl att tro att ett indirekt styrsystem kostnadsdrivande. Ett direktvalt regionfullmäktige är därför angeläget även, för demokratin.

Uppvidinge var den första kommun som bestämde sig för att verka för en småländsk region. Folkpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna strävar mot Malmö, trots att skåningarna är sig själva nock och säger nej. Väljarna har effektivt hållits utanför regionfrågan.

Vi tappar värdefull tid på att vänta in Skånes nej. Om inte vi bestämmer oss för en framtida region kommer staten att bestämma åt oss.

Det är dags att lägga prestigen åt sidan och söka bilda region Småland med eller utan Blekinge. Kan ni tänka er Ingvar Kamprad säga: Jag är djupt rotad i den skånska myllan.

Småland är ett mycket starkt varumärke med stark positiv laddning.

Jag hoppas att vi 2011 enas om en småländsk region, med eller utan Blekinge.

Gott nytt År!

Åke Carlson (C), kommunalråd i Uppvidinge