Ett hot mot tandhälsan

Tandvård i Ryd är en större fråga än ortens munhälsa. Det gäller rätten till samhällsservice i glesbygd och hur politiker fegar bakom tjänstemän. Just nu prånglas Lammhults vårdcentral ut och går en oviss framtid till mötes.

Vården har gjorts till en marknad, där lönsamhet avgör vårdutbudet. Tandvården startade fem till tio år före sjukvården och om två till tre år kommer konsekvenserna av det avreglerade apoteksväsendet visa sig i glesbygd. Visst har det tidigare ibland varit svårt att rekrytera läkare och tandläkare. Skillnaden nu är att politiker och tjänstemän i hög grad abdikerat från bemanningsansvaret och låter bolagsintressen styra och konkurrensens effekter gå ut över svagare gruppers behov.

Jag skrev till landstingets tandvårdschef Annika Kahlmeter och bad om svar: vad motiverar en centralisering av folktandvården i Tingsryds kommun? Hon svarade inte på frågorna men meddelade att inga politiska beslut om nedläggning är fattade men att diskussioner förs om tand-­­ läkarebemanningen.”Organisatoriskt har vi sedan två år tillbaka byggt ihop klinikerna till en klinik med gemensam klinikchef”. Den lokale tandvårdschefen i Tingsryd klämmer till med att ”det tyvärr är en följd av samhällsutvecklingen att det läggs ner och utarmas mer och mer på mindre orter”(Smålandsposten 3 december).

Vem bestämmer samhällsutvecklingen då? Och vilka politiska beslut finns för tandvårdens policy i länet sedan två år att centralisera verksamheten?

En diskussion om sjukvårdens organisation borde väl ändå börja med vad närhet och tillgänglighet betyder för glesbygdsbornas hälsa. Varför redovisade inte politikerna sina planer om tandvården för länet i allmänhet och för Ryd i synnerhet, detta i det nyss genomgångna valet? För Kahlmeter har naturligtvis förankrat sin viljeinriktning. Politikerna kryper bara bakom tjänstemän och kommer sedan ställa befolkningen inför fullbordat faktum! Det har vi sett många gånger förut men är det demokrati?

I somras uppmärksammades att var fjärde klinik i Folktandvården har lagts ner de senaste tio åren, framför allt i glesbygd. 

Björn Klinge, professor i paradontologi vid Karolinska Institutet, är rädd för att nedläggningen av de 195 klinikerna drabbar de mest utsatta som har svårt att ta till sig till tandläkaren och kanske därför i förlängningen struntar i att gå dit. Klinge säger: ”Jag tror att det leder till att man skjuter upp sina besök och kanske bara går till tandläkaren vid akuta tillstånd. Att dra undan tillgängligheten är på sikt ett hot mot tandhälsan”. Dålig tillgänglighet i glesbygd står alltså i strid med Hälso- och sjukvårdslagen som stadgar att vård ska ges på lika villkor efter behov. Att stänga enheter i glesbygd späder på den ojämlikhet som redan finns av socioekonomiska skäl. 850?000 svenskar anser att de inte har råd att gå till tandläkaren.

Samhällsekonomiskt är det en dålig affär i Ryd och på andra håll att låta tusentals besök, som kan göras i närvård, centraliseras. Det medför många gånger dyra taxiresor och tidsåtgång, till exempel frånvaro från arbete, om anhöriga ska följa barn eller föräldrar till vård långt borta. Men i dag vill få politiker tänka i samhällsekonomiska termer och tjänstemän är skolade att bara se till sin verksamhet utan hänsyn till en helhet. Det är bara bra om kostnader kan prackas på andra enheter eller den enskilde!

Kliniken i Ryd är fullt bemannad och går med plus och ger lokalbefolkningen en god service. Kvalitetsbrister har inte redovisats. Varför ska då en nedläggning förberedas på tjänstemannanivå utan ett vettigt sakligt skäl och utan att politiker redovisar sin ställning inför de medborgare som valt dem.

Politiker, tala om var ni står! Förklara varför ni låter en process fortgå på tjänstemannanivå som kommer försämra hälsan i ett glesbygdsområde och samhällsekonomiskt vara dyr.