För Svenska kyrkan är bibelordet ständigt aktuellt

Ingemar Haraldsson ställer sig frågan om en kyrka som vill vara en ”levande andlig inspirationskälla för människor i vår tid” kan ”stödja sig på tusentals år gamla urkunder och förkasta allt som kommit därefter”. Han gör sig med andra ord till tals för uppfattningen att Bibelns värde är begränsat just eftersom den uttrycker gångna tiders världsbild och samhällssyn.

Men är det verkligen så enkelt? Det är inget större besvär att visa på motsatsen. Vi behöver bara tänka på dem som, utan direkt ”religiösa” förtecken, med största allvar lyft fram exempelvis hur Jesus kan tjäna som förebild för såväl vår tids pedagogik som ledarskapsfilosofi. Bland många som kämpar för rättvisa, humanitet och en hållbar utveckling, både här i Sverige men kanske framförallt i majoritetsvärlden, blir Bibelns sociala budskap ord som befriar till både handling och ansvarstagande. Jag tror själv att profeten Amos bok, med dryga tvåtusen år på nacken, är brännande aktuell än i dag.

Bibeln läses på nytt i varje tid, utifrån nya erfarenheter och med nya frågor. Bland bibelläsare i dag är erfarenheten knappast att bibelordet är ”en relikt från gången tid”.

För Svenska kyrkan är bibelordet ständigt aktuellt just genom att det är där vi kan lära känna honom som är vår tros centrum, Jesus Kristus. För det kristna budskapet är i grunden julens mysterium – att Gud blir människa som vi i Jesus Kristus. Därför är mötet med honom Bibelns kärna.

Vi brukar säga att den kristna Bibeln består av två testamenten, det gamla och det nya. I dagligt tal är ett testamente ett dokument omgärdat med lagskydd för att inte en ursprunglig önskan ska gå förlorad.

Ett testamente ändrar man inte hur som helst; det är en gåva att förvalta från en generation till en annan, från en tid till en annan. Så är det också med Bibelns testamenten.