Klimatutmaningen är global och brådskande

Nyligen avslutades FN:s klimattoppmöte COP19 i Warszawa. Jag var själv på plats i Warszawa som del i den svenska delegationen och kände frustrationen över att förhandlingarna gick så trögt och att stegen framåt blev så små. Det är dock viktigt att konstatera att förhandlingarna faktiskt tog steg närmare en global överenskommelse med bindande åtaganden om utsläppsminskningar. En lång väg återstår dock men bara genom att fler länder tar ansvar och minskar sina utsläpp kan den globala uppvärmningen hejdas och katastrofala konsekvenser undvikas.

Tidigare i höst presenterade FN:s klimatpanel, IPCC, sin femte utvärderingsrapport. Rapporten bekräftar än en gång hur allvarlig den globala uppvärmningen är. Atmos­fären och världshaven har blivit varmare, mängden snö och is har minskat, havsnivåerna stigit och halten växthusgaser i atmosfären har kraftigt ökat.

Bevisen för att det är människan som orsakar de allt allvarligare klimatförändringarna har stärkts men IPCC:s rapport visar också glädjande nog att det fortfarande är möjligt att klara det så kallade tvågradersmålet som världens länder enades om år 2010. Problemet är att även om det råder enighet om att den globala temperaturökningen ska hållas under två grader jämfört med förindustriella nivåer är det fortfarande få länder som lovat att göra vad som är nödvändigt för att klara målet, det vill säga rejäla utsläppsminskningar.

Sverige och EU har gått före och under det svenska ordförandeskapet i EU enades EU:s medlemsländer om att EU:s utsläpp till 2050 ska minskas med 80–95 procentenheter jämfört med 1990 års nivåer. EU står dock för blott tio procent av de globala utsläppen och därför är det avgörande att fler länder följer Sveriges och EU:s exempel med tydliga mål om utsläppsminskningar och pris på utsläpp.

Principen om att föro­renaren ska betala måste få ett större genomslag. Inte minst måste USA och de så kallade BRIC-länderna, dvs. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina bidra. BRIC-ländernas utsläpp är redan idag tre gånger så stora som EU:s och ökar dessvärre i snabb takt. Denna utveckling måste vändas och därför är det glädjande att det tas initiativ även i Kina för att sätta ett pris på utsläpp och därigenom pressa ned utsläppen. Sju regioner i Kina har beslutas sig för att gå före och pröva handel med utsläppsrätter med målet att ett nationellt system ska kunna vara på plats 2016. Här i Europa driver Sverige på för att EU:s utsläppshandelssystem ska utvecklas till att omfatta fler länder och fler sektorer.

Avgörande för att klara klimatutmaningen är att bryta sambandet mellan ekonomiskt tillväxt och stigande utsläpp. Sverige har visat att detta är möjligt. Vi har förenat sjunkande utsläpp med en stark ekonomisk tillväxt och därigenom skickat ett viktigt budskap till vår omvärld. Det går att minska utsläppen utan att ge upp ambitionerna om ekonomisk tillväxt, välstånd och välfärd.

När förhandlingarna inom ramen för FN går trögt är det viktigt att sprida detta hoppfulla budskap till vår omvärld.

Klimatutmaningen är global och brådskande men genom internationellt samarbete, pris på utsläpp, anpassning till ett förändrat klimat och genom forskning och teknikutveckling är den möjlig att möta.

Johan Hultberg (M)

Riksdagsledamot i Miljö- och jordbruksutskottet