Konstnär på villovägar
?Kvinnostatyn anspelar på Hans Runessons världsberömda fotografi där en förgrymmad kvinna den 13 april 1985 måttar ett slag mot en demonstrerande nazist.
Wilson menar att det är meningslöst och pretentiöst, ja rentav vanvördigt, att stjäla och omvandla en del av ett ikonförklarat fotografi. Trots att Arwin den 4 juni påpekar att hennes verk är framsprunget ur en dialog mellan henne och fotografen själv.
Jag har lärt känna Remus Wilson som en engagerad och ansvarskännande konstnär som också hyser omtanke om andra. Det är personliga egenskaper som inte självklart hör konstnärskapet till. Men genom sin protest mot kollegan Susanna Arwins tilltag gör han sig till förespråkare för en meritokrati på kulturens område.
Trots att flertalet invånare i Växjö sannolikt välkomnar statyn ifrågasätter han den på ett vetoliknande manér.
Wilson menar uppenbarligen att frågan om vad som bokstavligt och bildligt talat är meningsfull konst är för viktig för att besvaras av folket. Bara konstnärer kan leverera ett svar som är gott nog.
Remus Wilsons förnekelse av statyn som en konstnärlig produkt är förvånande. Han borde veta att konstnärskap ofta innebär att sätta något välbekant i ett nytt sammanhang. Liksom att både skönhet och mening skapas i betraktarens öga.
På konstens område gjorde konstnären Marcel Duchamp för jämt ett sekel sedan sig berömd genom att flytta en flasktorkare och en urinoar ut från kökets privata respektive toalettens intima rum in i museernas öppna salar. I sin nya omgivning, sitt nya sammanhang, fick vardagsföremål och med dem konsten en helt ny innebörd.
Damen med handväska ges visst ett (nytt) sammanhang vad Wilson än säger. Från att spela huvudrollen i ett kvartssekelgammalt drama, tvådimensionellt avbildat i ett världsberömt fotografi, blir hon som tredimensionell staty för all framtid en centralgestalt i en stad som sedan handväskedramat lärt sig att hylla det multikulturella och bejaka människors lika värde.
I en demokrati är definitionsmässigt alla frågor som gäller grundläggande värderingar för viktiga för att överlåta på specialister. Till exempel på konstnärer.
Remus Wilson tar sig därför vatten över huvudet när han fördömer statyprojektet. Kvinnans handling fångad i en staty symboliserar något som är mycket större och viktigare än den estetiska upplevelse som statyn kan förmedla.
BENGT JOHANNISSON
Linnéuniveristetet
