Migration är lika självklart som fri handel

Moderaternas kommunalråd i Växjö Bo Frank har åter gjort ett utspel där han kritiserar den invandringspolitik som den borgerliga regeringen står bakom vilken han anser vara för generös.

I ett inlägg på sin hemsida skriver han bland annat att Sverige har i dag ett regelverk där det inte finns någon gräns för hur stort det samlade flyktingmottagandet kan bli.

Bo Frank har vid återkommande tillfällen gjort utspel mot den rådande invandringspolitiken med agendan att framför allt Växjö ska ta emot färre flyktingar än de 200 personer som kommunen årligen tar emot.

Migration har i många år medfört en stor samhällsekonomisk vinst för Sverige. Invandrare byggde till stora delar den välfärd vi åtnjuter i dag. Det är absurt att bara associera invandring med utanförskap och problem.

Internationellt och historiskt är migration ett redskap för den invandrade att få större möjligheter och för mottagarlandet att få mer arbetskraft, nya idéer, ökad handel och fler företag.

Tyvärr är den svenska arbetsmarknaden i dag reglerad på ett sätt som håller flera grupper utanför – både unga och utrikesfödda har ett högt utanförskap. Utanförskap leder till stora kostnader för samhället och man ska vara ödmjuk inför det faktum att kommuner, inklusive Växjö, har en ansträngd ekonomi.

Det är däremot ohederligt att beskylla problem på en grupp i samhället, vilket Bo Frank gör genom sitt utspel. Att ge sken av att Växjös ekonomi faller på mottagande av 200 personer per år, där staten också finansierar en del av kostanden, är självklart inte sant.

Växjö har problem med utanförskap. Sedan Bo Frank tillträdde som Kommunstyrelsens ordförande 2006 har exempelvis arbetslösheten bland unga ökat markant. Vi vet att det är snarlika systemfel som ligger bakom utanförskapet hos unga som hos utrikesfödda.

En moderat grundinställning bör vara att driva på för en politik som gör det möjligt för fler att delta på arbetsmarknaden och få en egen försörjning. Att stänga människor ute kan aldrig vara lösningen på ett politiskt problem, varken ungdomsarbetslöshet eller flyktingmottagande.

Vidare är det problematiskt att Bo Frank efterfrågar ett tak på hur många Sverige kan ta emot. Givetvis är detta ett retoriskt knep för att överdriva mängden människor som söker sig till Sverige (invandringen 2011 sjönk med 2,4 procent) men konsekvenserna av en sådan reglering skulle i verkligheten innebära att riva upp asylrätten och grundläggande mänskliga rättigheter.

Det är viktigt att komma ihåg att kraven för att få asyl är hårda, på Migrationsverkets hemsida finns bland annat följande kravlista för asyl:

Löper risk att straffas med döden, löper risk att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller som civilperson löper allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt.

Att sätta ett tak skulle alltså innebär att på ett organiserat sätt skicka hem människor till en säker död.

Det finns i dag utmaningar med integration framför allt kopplat till arbetsmarknaden och det är viktigt att driva på för reformer för att fler ska få möjlighet till egen försörjning. Men när våra system hindrar människor från möjligheter som egen försörjning, är det systemen som ska förändras, inte individen som ska stängas ute.