Något riktigt ”Smålandsalternativ” finns inte

Kommentar till Gunnar Nordmark vill splittra Småland utan argument av Mikael Andersson den 3 januari.

Mikael Andersson är upprörd över att jag inte ger argument och sakskäl till en sydsvensk regionbildning i ett svar på en tidigare debattartikel av honom där han argumenterar för en sammanhållen Smålandsregion.

Småland består i dag av tre län, tre landsting och tre regioner. Redan i dag är alltså Småland uppdelat och inget förslag har hittills framförts som skulle öka denna splittring ytterligare.

Det var inte mitt syfte att i Smålandsposten upprepa välkända argument för att skapa en sydsvensk region. I stället vände jag mig mot Mikael Anderssons påståenden om att det inte redovisats sakargument och fakta från oss som förespråkar en sydsvensk region och att detta inte varit underställt väljarna i samband med val.

Vi som förordar en sydsvensk region, har vid ett stort antal tillfällen under föregående mandatperiod och även under denna inför väljarna varit klara i vårt ställningstagande och med att redovisa fakta och argument för detta. För Folkpartiets och egen del hänvisar jag till ställningstaganden av FP inför valen 2006 och 2010 samt debattinlägg i Smålandsposten 10 maj 2010 och 8 april 2011. Övriga partier som förordar en sydsvensk region kan göra motsvarande redovisningar. Det förhåller sig alltså tvärt emot vad Mikael Andersson påstår både vad det gäller att fakta och argument inte redovisats och att väljarna inte haft möjlighet att ta ställning till frågan i val.

Mikael Andersson upprörs över att det inte finns någon ”utredning” om vad en framtida sydsvensk regionbildning skulle innebära. Mig veterligt finns det inte heller någon ”utredning” om en region med ett sammanhållet Småland. Det hindrar inte honom från att starkt vara för detta.

Han oroas för att representationen från Kronoberg inte blir så stor i ett framtida sydsvenskt regionfullmäktige. Det är rätt, oavsett vilken regionbildning vårt län väljer. För den som tror att samverkan ger en win-winsituation och en ökad gemensam styrka överväger fördelarna med ett samarbete i ett större regionalt sammanhang.

Avslutningsvis så är det uppenbart för den som studerat regiondebatten i de två övriga Smålandslänen att man kan se ett sammanhållet Småland, men bara i en Östra Götalandsregion där även Östergötland ingår. En region bestående av enbart Småland, eller Småland och Blekinge är inte aktuell. Något riktigt ”Smålandsalternativ” finns inte. Det är en insikt som kan vara bra att ha med i framtida samtal om nya regionbildningar.

GUNNAR NORDMARK(FP)