Östers IF kommer tillbaka

Det som inte fick hända hände. Östers IF ramlar ur Superettan och spelar­ nästa år i division 1.

Knappt har slutsignalen­ gått förrän ropen börjar skalla om utrensning, avgångar, sparken och liknande. Jag hoppas att dessa, förvisso förklarliga, missnöjesyttringar bottnar i ett kärleksfullt engagemang för föreningen. Jag hoppas också att de snart förbyts till stöd för de ledare och spelare som är beredda att starta återfärden. För visst kommer Östers IF tillbaka!

Sedan flera år har jag inget med föreningens inre tjänst att göra. Från min utsiktsplats som ordförande i Växjö Fotbollsfastigheter AB (dotterdotterbolag till Östers IF) och det fristående Östers Support AB och som medlem i East Front har jag en klar uppfattning om vad som varit bra och mindre bra. Jag hävdar att den nuvarande styrelsen i allt väsentligt gjort ett mycket bra jobb. Det är min uppfattning att det är tränarna tillsammans med spelarna som underpresterat.

Under mina sex år som ordförande i Östers IF tog vi oss till högsta serien två gånger innan vi, precis­ som nu, hamnade i division 1. Redan två år senare var vi åter etablerade i Superettan och efter ytterligare tre år tillbaka i Allsvenskan. Så långt har vi historien på vår sida.

Traditionen är stark. Det finns väsentliga skillnader mellan det som hände 2007 och det som nu hänt igen, det vill säga degraderingen till division 1. Jag hävdar att styrelsen 2007, inklusive mig själv som ordförande, bar det största ansvaret då. Vi hade successivt låtit alltför många nationaliteter smyga sig in i spelartruppen. Vår starka och nödvändiga fokus på skuldsanering gjorde att vi inte i tid såg vad som höll på att hända. Tränarna och spelarna hade inte optimala förutsättningar.

Inför årets säsong har sportsidan erbjudits förutsättningar som gjort de flesta superettanklubbar gröna av avund. Klubbchef och övriga tjänstemän har servat såväl A-laget som Myresjöhus Arena på ett föredömligt sätt. Östers styrelse har understött Växjös nya Damfotbollsförening genom att lämna över alla sina spelare, upplåta arenan för de flesta matcher och skött tvätten åt deras tre lag – kostnadsfritt. Under lång tid höll styrelsen även krögar­paret för Restaurang Östergatan om ryggen. Efter konkursen har man via ett nytt bolag drivit catering- och kon­ferensverksamheten vidare i egen regi. Styrelsen har, kort sagt, jobbat hårt, oegennyttigt och helt oavlönat och är värd en eloge.

Nuvarande styrelse har naturligt viss del i det sportsliga tillkortakommandet men det går några år tillbaka i tiden. Under 2012, när man under sommaren överlägset ledde serien, gav man sin sportchef alldeles för fria händer att planera och genomföra återkomsten i allsvenskan. Det ledde till ett olyckligt tränarbyte och en alldeles för dyr spelartrupp. I stället har Öster haft två år med två nya huvudtränare och två nya spelsystem. Att detta inte gynnat Öster och dess spelare behöver inte kommenteras ytterligare?

Nu är vi där vi är. Växjö, Myresjöhus Arena och hela Arenastaden behöver ett långsiktigt Öster på elitnivå. Därför måste vi nu alla försöka komma över besvikelsen så snart som möjligt. Låt oss visa tilltro och uppmuntra styrelse och ledare som jobbar vidare.

Jag hoppas att vi redan på medlemsmötet måndag den 1 december presenteras en trovärdig plan för återresan.

Curt Persson.