Rätten till personlig assistans efter 65-årsdagen

Jag, Britt-Louise Johansson från Uppvidinge, har haft personlig assistans i flera år. Vid en omprövning av Försäkringskassan beslutades att mitt hjälpbehov har minskat. Min personliga assistans ska då bekostas av kommunen i stället.

Problemet är att jag har hunnit fylla 65 år. På grund av min ålder och indragna beslut från Försäkringskassan har nu kommunen beslutat att neka mig personlig assistans. På grund av det indragna beslutet och kommunens tolkning av lagen kommer jag inte längre att få stöd av mina personliga assistenter utan hjälpbehovet ska i stället tillgodoses genom en mängd olika hemtjänstpersonal. Kontinuiteten i hjälpinsatserna kommer således att bli sämre. Kommunens handling är såsom vi ser det, en felaktig tolkning av LSS § 9 b.

Personlig assistans är en viktig insats och för många är det en förutsättning för att leva ett så normalt liv som möjligt. För att den personliga assistansen ska komma till sin fulla rätt behövs en kontinuitet i insatsen. Rätten att söka personlig assistans föreligger inte för den som har fyllt 65 år men för personer som redan är beviljade personlig assistans har det dock skapats undantag.

Både LSS (Lagen om stöd och service) och SFB (Socialförsäkringsbalken) garanterar rätten till personlig assistans för den som fyllt 65 år förutsatt att den enskilde beviljats eller åtminstone ansökt om insatsen innan hon eller han fyllt 65 år (§ 9 b LSS samt 51 kap § 8 SFB).

Ambitionen i regeringens proposition (Proposition 2000/01:5) är att främja kontinuiteten i insatsen. En person som har haft personlig assistans och som har inrättat sitt liv efter det stöd och den trygghet som assistansen innebär, ska inte behöva känna oro inför att förlora insatsen efter sin 65-årsdag. Av propositionen framgår att många kommuner inte beviljade hjälp i tillräcklig omfattning efter 65-årsdagen.

Tyvärr verkar inte Uppvidinge kommun dela uppfattningen om att kontinuiteten är viktig. Genom att bortse från intentionen med lagregleringen när de tolkar lagen, har de nekat personlig assistans för mig. Kommunen menar att undantaget i LSS om att få behålla assistansen (för den som redan är beviljad insats) inte är tillämpligt när den tidigare insatsen är personlig assistans från Försäkringskassan.

Det är oklart varför kommunen har tolkat lagen på detta sätt eftersom det fortfarande är kommunen som ansvarar för att hjälpbehoven blir tillgodosedda, men det kan vara så att kommunen anser det vara mindre kostsamt att tillgodose hjälpbehovet med hemtjänst än med personlig assistans.

Hade jag blivit av med beslutet om assistansersättning innan jag fyllt 65 år hade hon haft rätt till personlig assistans enligt LSS. Jag har således fallit mellan stolarna när mina beslut om assistansersättning från Försäkringskassan upphörde.

Det är intressant att kommunen nekar assistans utifrån en lagparagraf som bland annat tillkommit på grund av att det inte gick att lita på att kommunerna följde sina åtaganden.

Jag kommer nu att med hjälp från jurister på Humana att överklaga kommunens beslut och få en rättslig prövning av huruvida kommunen tolkat lagen på rätt sätt.