Samhällets likgiltighet inför brottsoffer är oanständig

 I Smålandsposten den 9 mars kunde vi läsa om den dubbla förbannelse som drabbat Christine Tidåsen. Först att ständigt bli påmind om det ögonblick då hon upptäckte det blodiga mordet på en nära släkting. Sedan att under 15 år få leva med det offentliga Sveriges handlingsförlamning när det gäller att se till att mördaren gör rätt för sig. Så långt man nu kan kompensera tagande av annans liv med pengar.

Jag har varit lyckligt ovetande om de orimligheter som nuvarande system för ersättning till brottsoffer lagfäst. Jag finner det ömkligt att vare sig politiker eller tjänstemän vid berörda myndigheter anser att det är viktigt att rätta till ett system som är inhumant och som svärtar ner bilden av välfärds-Sverige. Man behöver faktiskt inte förbli handlingsförlamad inför tydliga orättvisor även om man är beräknande politiker eller offentlig tjänsteman man kan ta initiativ som den medborgare och människa man också är.

Thomas Bodström hade som justitieminister uppenbarligen möjligheten att rätta till orimligheterna i tillvaratagandet av brottsoffers intressen. Han avstod från det. Kanske därför att han redan då såg sig mer som jurist än som politiker. Och advokater har ju sitt på det torra när det engagemang i brottmål. Där arbetar de i byxor med både bälte och hängslen vad gäller ekonomisk kompensation. Och klädseln är bevisligen särskilt viktig för det skråets medlemmar.

För inte alltför längesedan kunde man läsa om en advokat i Växjö stad som krävt betalt för bland annat tiden det tog att klä på sig inför stadsvandringen från kontoret till en förhandling. Advokater med sådana fasoner kan inte förväntas engagera sig i korrigering av en snedvriden rättskipning.

Samhällets likgiltighet inför brottsoffer överskrider med bred marginal gränsen till det oanständiga.

Det måste finnas många som dukat under inför en sådan behandling som Christine Tidåsen fått utstå. Utan hennes enorma livskraft och familjen aktiva stöd hade samhällets ointresse för de som drabbas av olyckor knäckt även henne. Det är bara att hoppas att Smålandspostens reportage – som fördjupads den 10 mars – får berörda politiker att återvända till det anständiga genom att reformera lagstiftningen.

BENGT JOHANNISSON