Självförvållad kris i lärarutbildningen

I Smålandsposten den 29 september kunde vi läsa att lärarstudenterna vid Linnéuniversitet i Växjö känner sig övergivna. Undervisningen är reducerad till ett minimum och studenterna har inga möjligheter att under utbildningen träffa lärare för att diskutera tankar de får under utbildningen.

Detta är i sanning märkvärdigt!

För bara 15 år sedan, vid mitten av 1990-talet då högskolan var på väg att bli universitet, var situationen den rakt motsatta. Studenterna gavs ingen tid alls till egen reflexion eftersom dagarna var fyllda av undervisning enligt en fastslagen plan. En utbildning helt på lärarnas villkor.

Hur kan jag då veta detta?

Jo, vid den tiden genomförde jag med en kollega en kurs i entreprenörskap, alltså företagsamhet, för en grupp lärarstudenter. Uppenbarligen uppskattade studenterna den kursen som inte minst gav utrymme för att diskutera hur man kan frammana initiativ- och ansvarstagande hos studenter, (högskole)lärare och skolelever.

Men lärarutbildningen i Växjö tog inte vara på denna möjlighet. Tvärtom. På hemmaplan var utbildningsledningen likgiltig och den bidrog rentav till att en planerad utlokaliserad utbildning i entreprenörskap och företagsamhet i Älmhults kommun inte kunde genomföras.

Man kan alltså inte som Per Gerrevall, även om det är brukligt i akademiska kretsar, skylla dagens problem på bristande finansiella resurser. Det handlar snarare om att lärarutbildningen i Växjö varken tagit till sig forskningen kring företagsamt lärande – som till exempel den vid Umeå universitet – eller politiskt fastslagna ambitioner att skapa en mer entreprenöriell skola.

Det är inte bara studenterna som är att beklaga lärarutbildningens ointresse för företagsamt och reflekterat lärande. Beklagansvärt är hela universitetet med en internationellt väletablerad entreprenörsforskning och med ambitioner att självt framstå som entreprenöriellt.

Bengt Johannisson

Professor