Sverige kan inte vara hela världens asylmottagning
Migrationsverkets novemberrapport visar en prognos på mellan 80 000 och 105 000 asylsökande till Sverige under 2015. Prognosen för 2014 hamnar på 83 000. När det kommer till ensamkommande flyktingbarn skiljer Sverige ut sig än tydligare.
Förra året kom 2 657 ensamkommande flyktingbarn till Sverige, varav 82 procent beviljades asyl. Inget annat land är i närheten av dessa siffror. Det näst största mottagarlandet i Europa, Storbritannien, tog emot 1 277 barn.
Siffrorna talar för sig själva och det är hög tid för våra beslutsfattare att våga föra en seriös och ansvarsfull asyl/invandringspolitik som svenska folket kan ha tilltro till. Sverige är ett litet land och en invandring i det format vi nu pratar om kommer att medföra så stora förändringar och spänningar i vårt samhälle att de inte går att överblicka i dag.
Dagligen får vi larmrapporter kring antalet flyktingar som väntas hit och varningsrop att vi inte kommer att klara av anstormningen. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har bland andra slagit larm. Politiker ute i landet slår dagligen larm. Till och med Dagens Nyheter och Expressen har äntligen tagit upp flyktingkvoten till diskussion.
I dag kommer flyktingarna till ett Sverige där motståndet mot nuvarande asyl/invandringspolitik hela tiden ökar. Ett land med redan hög bostadsbrist, hög ungdomsarbetslöshet och enorma kostnader för hela flyktingmottagandet som inbegriper fri bostad, fri utbildning, fri sjuk/psyk/tandläkarvård med mera. Hur ska vi i detta läge kunna ge alla dessa flyktingar ett värdigt och humant mottagande?
Ofta får vi höra att Sverige är ett rikt land som har råd med en generös flyktingpolitik. Om vi nu är så rika hur kan vi då ha fattigpensionärer? Pensionärer som varit med om att bygga upp det här landet, arbetat och betalat skatt ett helt liv för att få en dräglig ålderdom.
Hur kan vi tillåta den brist på resurser som finns inom skola, vård och omsorg? Varför är inte maten bättre på våra skolor och äldreboenden? Varför är det så många som lever på existensminimum? Ensamstående föräldrar vars månadsekonomi raseras bara för att man behöver köpa ett par nya jympadojor till barnen.
Vi är dessutom ett land, som i dessa oroliga tider, inte har råd att hålla oss med ett försvar värt namnet.
Nästan 800 000 människor röstade på SD i senaste valet. Många av dem inte för att de sympatiserar med SD i stort utan för att de etablerade partierna inte längre lyssnar på sina väljare.
Valanalyserna har också visat att SD fick röster från alla socialgrupper och partier. Var fjärde moderat och var sjätte socialdemokrat beräknas ha röstat på SD. Detta stämmer inte med vad vi under lång tid blivit matade med, att det enbart är lågutbildade nynazister som inte begriper bättre.
Fortsätter vi på den inslagna vägen så är förmodligen SD, om inte det största, så det näst största partiet i Sverige efter nästa val, oavsett om Jimmy Åkesson är partiledare eller inte. Om så blir fallet är det, enligt min mening, de etablerade partiernas förtjänst eftersom man vägrat att över huvud taget diskutera asyl/invandringspolitiken på ett seriöst sätt.
Slutligen, är det någon som sett en flyktingförläggning på Söder- eller Östermalm eller för den delen i Stockholm där de flesta beslutsfattarna sitter? Där lever man fortfarande i sina reservat långt bort från den verklighet som små och medelstora kommuner runt om i landet har att kämpa med varje dag.
Ann Yngvesson
