Vad är det som händer i samhället?

Även till mig som doktor i Ryd tränger via patienter Växjö kommuns grymma personalpolitik. Trotjänare med hög kompetens köps ut för en småslant för att kommunen inte vill anstränga sig för att hitta anpassat jobb för den som blivit sjuk. Därigenom hamnar den som mist jobbet på grund av sjukdom i ett utanförskap och en pressad social- och ekonomisk situation. Dessa personer, de är många, snurrar sedan till stor kostnad runt i arbetsprövningar som inte, eller sällan, leder till jobb, i värsta fall blir det ett slut i tvångsarbete i Fas 3 eller socialbidrag - efter att allt av värde har fått avyttras.

När jag började som läkare hade vi en lagstiftning som gav arbetsgivaren ett reellt ansvar för de som blev sjuka och nästan alltid hittades arbetsuppgifter, som den anställde passade för och som var betydelsefulla för verksamheten. Jag känner inte alls igen Färdighs prat om ”konstruerad anställning”. Skulle det vara en konstruerad anställning att sitta vak hos döende patienter när lederna inte längre tål tunga lyft och spring i vården? Skulle det vara ”konstruerad anställning” att läsa för synskadade eller sjunga med de dementa?

I själva verket är det många av de kvaliteter i skola och äldreomsorg som nu slängts ut, som beror på allt för slimmade organisationer, att man ser människovårdande verksamhet som en produktion och tillämpar industriella lagar vid sk effektivisering. ”Det är ju så att Växjö kommun i grunden är ett företag” säger i reportaget en skolchef Gunilla Nilsson. Hon speglar naturligtvis inställningen i den sk koncernledningen i Växjö. Skola och omsorg ska marknadsanpassas och i sin yttersta konsekvens ser vi idag resultatet av denna politik; misstanke om likskändning på Attendos äldreboende, vilken roll spelar privatiseringen?, och Caremas vanvård och överföring av skattebetalarnas miljarder till riskkapitalisters konton i skatteparadis.

För det är inte bara Växjö kommun det gäller. Som läkare ser jag samma mentalitet i privata företag, som gör sig av med vad de tror är olönsam arbetskraft, och min egen kommun Tingsryd är inte bättre än Växjö. Till och med de som har solklar arbetsskada sparkas. Arbetsgivaren, vars jobb orsakat olyckan/sjukdomen, hänvisar till ny juridik, så här är lagligt att göra.

Och det är väl just denna fråga som blir hängande i luften i reportaget. Vad beror utvecklingen på? Visst kan det spela roll att Arbetsdomstolen i allt högre grad har blivit arbetsgivarnas maktinstrument och visst spelar den försvagade fackföreningsrörelsen roll. Men den avgörande orsaken formuleras inte i reportaget. Det är riksdagsbeslut som gjort utvecklingen i Växjö och all annan privat och offentlig verksamhet möjlig. Det är en avsikt att så här skulle det bli.

Liksom Växjö bröstar sig regeringen över att sjuktalen minskat. Men man berättar inte att det i hög utsträckning skett genom att sjuka människor tvingas ut i arbetslöshet, med minst möjlighet att få ny anställning, går i arbete sjuka vilket försämrar sjukdomen och är en tickande bomb för framtida utslagning, hänvisas till socialbidrag eller försörjning från anhöriga. Problemen med politiken, allt ifrån cancersjuka som inte har rätt till sjukskrivning, till självmord på grund av Försäkringskassans agerande - utifrån beslut i Riksdagen - sägs vara misstag, oförutsedda konsekvenser som så småningom ska rättas till.

Låt oss ta bort skygglapparna! Det är inte Växjö kommun som är särskilt elak eller Carema som ska bli syndabock. Det vi ser i dag är konsekvenserna av en medveten strategi, av idén att marknadstänkande och vinstmaximering i företag, också skattefinansierade sådana i välfärdssektorn, är alltings mål, den enda vägens politik. Låt oss diskutera denna politik.

Bengt Järhult