Vad vet en ung soldat?

Ungdom, en kategorisering, som i väst inkluderar människor strax under 50 år, har i väst tagit över allt som påverkar vår nära framtid. Att som pensionär ha yrkes social och allmänpolitisk livserfarenhet, är i dag av intet värde.

Vi har varit ett reslystet folk. Detta har gett kunskaper om många länder, att sätta i jämförelse med vår egen historia. Åldern, ger med automation mer kunskap och det är ett demokratiskt underskott att den inte används. Visst finns skeendet i världen nedskrivet, men detta räcker inte till ungdomliga och politiskt hållbara argument och beslut.

Beslut om deltagande i krig, borde inte vara så totalt knutna till den del av befolkningen som har minst livserfarenhet. Inte heller borde konstruktionen av de efterkonstruerade motiven ske, utan att den äldre delen av befolkningen konsulterats. Den delen av vårt folk, som har minst livserfarenhet både ger och tar emot krigsretoriken. Att vara ung, är ett skede i livet. Detta kan inte ändras på genom utbildning av vår försvarsmakt. Kvar står då kunskaper om tekniken att överleva och avliva. Vilket inte kan ersätta en äldre människas förmåga att förstå en mycket annorlunda kultur, som den i Afghanistan.

Vi delges bilder, av soldater konverserande med afghaner och inget ont om det. Det avsedda PR-värdet blir stort i vårt land, men är av motsatt värde i Afghanistan. Att med ett hängande vapen på magen tro att det de säger tas emot som kungsord, är en tro som endast hör den unga människan till. Självfallet lyssnar den afghanske unge mannen på soldaten, men det ger honom mer reslust än fredsvilja. Vare sig den unge afghanen, eller den lika unge soldaten, kan verbalt påverka en äldre afghan, familjeöverhuvud eller en så kallad klanledare.

Sällan förverkligar de äldre människorna i dessa länder de planer och drömmar som framförs av samhällets ungdomar. Makten är där fortfarande knuten till livserfarenhet, i motsats till Sverige. De förändringar av makten som sker, och har skett, är där knutna till generationsskiften i tiden, och därmed till livserfarenheter. Ett starkt religiöst område som Afghanistan, bromsar dessutom alla tekniska och sociala förändringar i tiden. Den tiden kan endast marginellt kortas, med inbördeskrig och/eller utländsk intervention.

Med ovanstående vill jag ha sagt, att de soldater vi sänder till Afghanistan, lyssnar de gamle artigt på, men de bryr sig lika lite om västvärdens unga soldater, som om landets egen ungdom.

Hur lite våra soldater förstår, framkommer även i de argument och kommentarer som framförts i tv:s nyhetsrapportering.

Soldater visas omgivna av ett antal strålande småbarn på skärmen. Detta uppfattas i väst som ett kvitto på att insatsen är steg i rätt riktning. Omgivningens vuxna afghaner däremot, ser att soldaterna skyddar sig själva, med hjälp av deras barn.

En utsänd journalist meddelar att ett antal av fienden har dödats. Även om soldater och medierna kallar dem talibaner, al quaida eller knarkhandlare, så är det afghaner. Deras familjeband berör hundratals människor. En Afghan skadad eller dödad, förorsakar inte en uppfostrande rädsla, utan ett vedergällningstvång från familjens sida. Ett tvång, oberoende av ålderspyramiden.

Vårt deltagande i detta krig, medför att vi kommer att finnas på den förlorande sidan. Krig är en förlegad form av kolonialism. Att döpa om dessa ord till demokratisträvan, jämställdhet med mera är rena dumheterna. Vad det gäller är råvarutillgång och handelspotential.

Vi kapitalister, har i så många år verkat för att sära på människor för att göra dem hanterliga. Vi har tappat insikten, att bakgrunden till detta nu ersatts av utbildade ansvarsfulla människor som i dag är förhandlingskapabla. Att vi själva behöver inse och åter föra in de äldre, även i samhällets styre.

Svenskt företagande i utvecklingsländer har medfört att många länders humanister och tekniker tagits till Sverige för utbildning.

Är det nu så att vi i Sverige känner för att förändra Afghanistan i riktning mot vårt sätt att leva och ansvara för varandra. Det finns humanare och mer ekonomiska alternativ. Visa våra kommuner, småindustrier och vår löntagarrörelses skonsamma påverkan på det reala ägandet på vår existerande verklighet. Bjud in några tusen av familjehuvudena.

Inte till Saabs eller Bofors krigsindustrier, utan om man tänker efter har vi så mycket annat som är närmare en medmänsklig framtid.

Torsten Johansson