Malenas Ör stavas med H

Öhr eller Ör? Malena Magnusson stavar konsekvent ortsnamnet med h men den officiella stavningen är Ör.

– Det finns ett Ör uppe i Dalsland också. Mycket av posten gick dit och vice versa. Då började man lägga till ett h här och vi hette Öhr till för ungefär tio år sedan, säger Malena när Lördag träffar henne på gårdsplanen hemma på Tubbatorp Västregård.

Där bor hon med sin familj. Gården är från 1890-talet och ligger vackert belägen på en höjd en bit söder om korsningen där man tar av från väg 30 mot Moheda.

– Det är en släktgård som har funnits våra ägor ungefär lika länge som det har funnits kyrkböcker, berättar Malena.

Gården ligger bara ett stenkast från hennes föräldrahem.

– Och ytterligare 100 meter längre bort bor min bror.

Mjölkbondesdotter. Det ordet använder Malena för att beskriva sin uppväxt på bondgård.

– Är man bonndotter så jobbar man i lantbruket. Jag var väl kring 16 år när de sista mjölkkorna försvann på mina föräldrars gård. Sedan hade vi lite köttdjur men det var mest på hobbynivå.

Malenas pappa övergav lantbruksyrket på 1980-talet.

– Det var när den så kallade mjölkpensionen kom (Jordbruksverkets avvecklingsersättning reds. anm.). Han såg att lönsamheten sjönk och sjönk samtidigt som det blev mer och mer arbete. Istället satsade han på att köpa lite fastigheter.

I det bolaget arbetar nu både Malena och hennes bror tillsammans med pappan i familjeföretaget Husöhr.

Ägorna i Ör har syskon övertagit men de bedriver inget lantbruk där.

– Det mesta av marken är utarrenderad. Jag har bara några getter och två hästar kvar nu, säger Malena.

Hästar är hennes stora intresse och hon har haft en ansenlig mängd sådana på gården.

– Jag jobbade ett tag som travskötare på Blädingeås, vid Vislanda. Sedan levde jag på travhästar en period. Som mest hade jag 16 hästar. Det var ungefär som att ha två heltidsjobb, säger Malena och skrattar.

Då bedrev hon också uppfödning.

– Av travhästar – det är nämligen så att trav är det enda inom hästsporten som man kan tjäna lite pengar på.

Flera gånger har Malena övervägt att satsa helhjärtat på lantbruk men då också kommit fram till beslutet att avstå.

– Jag har sett hur fruktansvärt bundet det är och sedan är det ju också det här med att lönsamheten försvann. Men jag är fortfarande inne på att skaffa lite köttdjur på hobbynivå bara för att det är en del av livet på landet. Jag saknar korna otroligt mycket.

Malena är utbildad fastighetsmäklare och hon har också läst en del juridik.

– Men när jag hade gått ett tag på juristutbildningen kände jag att jag inte klarar av att bara sitta bakom ett skrivbord. Jag vill vara ute lite också.

Skolgången för Malenas del började på den lilla byskolan i Ör. Den ligger i byns centrala del intill kyrkan. På skolan går barnen upp till tredje klass.

– Det är i precis samma skola som min pappa och min farfar gick i. Jag har ett foto från 1908 där farfar står utanför skolan där jag har gått och där min dotter kommer att gå, säger Malena.

När hon gick i lågstadiet, i slutet på 1970-talet, var livet i Ör helt annorlunda.

– Jag tittade nyligen på mitt klassfoto. Då räknade jag ut att nästan hälften av mina klasskamrater hade föräldrar som jobbade inom lantbruket.

I dagsläget är det, enligt Malena, endast en mjölkbonde kvar i Ör.

– Här har folk alltid mestadels varit bönder. Det här är ett 6 000 år gammalt kultursamhälle och där har bonden nu försvunnit, säger Malena.

Hon har under sina 44 år i Ör upplevt en dramatisk förändring på landsbygden.

– Ett tag var det nästan lite skamligt att vara bonde.

Inne i stan kunde det förr om åren hända att hon fick glåpord efter sig för att hon hörde landsbygden till.

– Det var på den tiden när min pappa var lantbrukare.

Därefter har nedmonteringen av den näringen, enligt Malena, gått otroligt fort.

– Och numer är det nästan exotiskt att vara bonde. Titta bara på TV4 och alla deras program om bönder, säger Malena och skrattar gott.

Hon har på känn att gröna vågen kommit tillbaka.

– Nu är det runt 50 år sedan den förra gröna vågen på 1970-talet. Går man ännu längre tillbaka, till 1910-talet och nationalromantiken, skulle folk ut på landet då också. Det där går i vågor, konstaterar Malena.

Ofta är det nuförtiden, enligt henne, småbarnsföräldrar som söker sig till Ör.

Malena är inte bara bra på att hålla sig à jour med vad som händer i bygden. Hon kan också mycket om det som har hänt där.

– Jag har alltid varit intresserad av historia. I och med att jag är så fast rotad här i bygden hade jag lite planer på att skriva något om Ör.

Det initiativet tänkte hon lägga fram på hembygdsföreningens möte.

– Då var det var det någon annan som hade samma idé och la fram förslaget. Så jag anmälde mig till arbetsgruppen. Sedan satt jag där plötsligt som redaktör och hade skrivit halva boken själv.

Boken, som kom ut 2006, heter Öhr och Ormesberga – I dåtid och samtid. Den har 350 sidor och är en värdefull källa för den som vill veta mer om Ör.

I boken kan man bland mycket annat läsa att det en gång i tiden fanns unika rävar i trakten runt Ör. Det berodde på att silver- och blårävar smitit från byns dåtida rävfarm och sedan beblandat sig med vilda rödrävar. Avkommorna fick päls i udda rävfärg.

På annan plats i boken berättas det om när kronprins Gustaf (sedermera kung Gustaf V) kom körandes med sin bil genom Ör på väg mot Lammhult. Året var 1907 och ”folk skickades ut för att öppna grindarna längs vägen och driva undan betande boskap. Det dröjde dock ganska länge innan bilen hann fram, eftersom den havererade två gånger på de fyra milen upp mot Lammhult”. I boken finns en bild som tagits när den havererade kungabilen lagas.

För Malenas del var det mest överraskande, när hon höll på med boken, att arbetet fick så stort gensvar i bygden.

– Det var spännande för det var väldigt många som skickade in sina berättelser. Boken var egentligen ett av de första projekten som samlade hela byn. Det stärkte sammanhållningen här, anser hon.

Malena konstaterar också att gemenskapen mellan lantbrukarna till stor del har försvunnit i byn i och med att den yrkeskåren har decimerats så kraftigt.

– Vi har fortfarande gemenskap men den har bytt form. Nu får man söka sig till föreningslivet och det tycker jag vi är ganska bra på att göra här i Ör, konstaterar Malena Magnusson stolt.