Fångarna på Unkan
Tre hysteriska fredagar med massor av olika utmaningar! Hur gick det till nu då? Jo, ungdomarna fick anmäla sig i lag om 3-4 personer. På Unkan var 10 stationer per deltävling utplacerade. Tävlingstiden var 30 minuter/lag och med varje lag följde en "Gunde" eller "Agneta" med, i detta fall i egenskap av en fritidsledare.
Stationerna var tidsbegränsade. Vid avklarad station fick man raskt ge sig vidare till nästa. Om man misslyckades skulle man ta hela laget med sig upp till andra våningen för att lösa en gåta hos Fader Fourà. Löste man gåtan fick man ge sig vidare, klarade man den inte fick en lagmedlem låsas in i ett mörkt rum, dock i max 6 minuter. För att försvåra ytterligare så krävde vissa stationer hela lagets insats. Därmed fick ett eventuellt decimerat lag ett begränsat antal stationer att välja på. Efter ny avklarad station kunde man så gå upp till Fourà och få en ny gåta för att lösa ut sin kompis. Ville det sig riktigt illa kunde i princip hela laget till slut bli utstraffat, dock max i sex minuter. Allt medans tävlingstiden tickade på. Hänger ni med?
Varje avklarad station gav en poäng. Deltävling två var utformad på samma vis men med helt nya stationer. De totala poäng som man sedan samlat ihop tog man med sig till finalen. I finalen var poängen omvandlade till minuter. Dessa minuter fick man använda till att lösa frågor. Antalet rätt på frågorna omvandlades sedan till dartpilar! Dartpilarna skulle användas till att samla så höga poäng som möjligt på en elektronisk darttavla. Laget med högsta totala poängen blev således vinnarna! Rättvist? Njae, kanske inte men tävlingen innehöll på det stora hela så många olika moment så alla kunde vara med och bidra med sina färdigheter. I en tävling kan ju som bekant bara ett lag vinna. Tolv lag med 3-4 personer i varje var med och fightades under de tre fredagarna. De slutliga segrarna blev Johan Larsson, Ayhan Jakub, Joel Andersson och Rinor Sadiku.Grattis! Alla andra som var med gratulerar vi till en bra kämparinsats och hoppas att ni hade kul!
Hur var stationerna utformade då? Som ni säkert vet så har ju TV-versionen inslag av en hel del obehagliga moment. Unkans tävling var inget undantag! Förutom rena logiska utmaningar i form av tändsticksproblem, soduko och pussel fanns även fysiska utmaningar som att hålla sandfyllda spannar med utsträckta armar till att genom samarbete försöka placera en tegelsten, angjord i olika rep, på olika bestämda platser i ett stort rum. Och förstås, rena äckelstationer där man fick utmana sina rädslor! T ex i pannrummet i källaren. I detta mörka och varma utrymme fanns fyra olika spannar, fyllda med fyra olika äckliga konsistenser. I varje spann var en nyckel gömd. Vi tänker inte här avslöja innehållet i spannarna men så mycket kan sägas att i rummet var även spillning från olika djurarter utplacerad för att förstärka doftintrycket. Utanför fritidsgården stod en släpvagn med 100 % hästskit, för att tala i klarspråk. Uppdraget var att med hjälp av en liten hink och spade, transportera hästskiten till ett stort kar 1o meter bort. Lyckades man fylla karet på utsatt tid så hade man klarat stationen. Här kan väl avslöjas att till slut gick de små spadarna som man öste skiten med sönder.
Hindrade det våra tävlande? Knappast? Vi kan härefter konstatera att det går alldeles utmärkt att gräva hästskit med händerna! Som ni förstår så fick alla ungdomar sina önskemål tillgodosedda under dessa kvällar om inte annat så fick de lära sig hur kräkreflexen fungerade, precis som det ska vara i en riktig tävling !? Det gick åt en hel del tid att förbereda tävlingarna men det var det värt. Många roliga ögonblick har etsat sig fast och det var fantastiskt kul att se att alla kan tänja på sina gränser när det verkligen gäller. Oavsett om man är 13 eller 16 år, oavsett om man är tjej eller kille. Oavsett om man är lant- eller ortsbo.
Lalle Hedstig
