ID10B

Så var dagen med stort D över!

Ju närmare Katedral jag kom, desto mer nervös blev jag. Väl framme träffade jag några kompisar och lugnade ner mig lite. På plats i aulan hälsade skolans huvudansvarige rektor de drygt 350 nya ettorna välkomna. Sedan fortsatte min kompis, herr elevrådsordförande Pontus, med att hålla ett humoristiskt tal om hur bra vi var som hade valt Katedral och inte Teknikum! (Gymnasieskolan på andra sidan kullen.) Katedrals årliga mål är att slå dem i den traditionella rugbymatchen. Inbördes fighter var det här!

Talet var ändå väldigt fint och tänkvärt. Jag tror att det gav många lite extra självförtroende att höra honom säga att ”även stjärnor som Ola Salo och Carolina Klüft har tidigare suttit i samma sal och varit lika nervösa som de flesta av er är just nu. Jag hoppas att ni framöver kommer känna samma känsla som jag nu känner varje gång jag kommer in i denna byggnad. Katedral är att komma hem, Katedral är något man längtar efter. Så? VÄLKOMNA HEM!”

Katedral känns som en labyrint fylld med klassrum och människor, men man vänjer nog sig och vänder det till något positivt. Schemat är fortfarande oklart på sina ställen, men det blir skönt att inte ha så många ämnen igång samtidigt utan att ta en kurs i taget, till skillnad från grundskolan. Min mentor verkar ha glimten i ögat. Min klass har jag inte hunnit få så mycket uppfattning om än, men det kommer nog att bli bra det också.

I morgon väntar en ny, givande dag med vanliga lektioner (till viss del) och så småningom kommer jag nog ha ännu mer att berätta om! Just nu känner jag mig mycket lugnare över situationen än vad jag gjorde igår kväll och en nervös klump från magen har delvis släppt, även om det lär vara jättemycket nya intryck de första veckorna.

Ikväll väntar ”Fångarna på fortet”! Det var mitt absoluta favoritprogram när jag var liten och sedan dess har Hanna och jag längtat efter en nystart av avsnitten, och äntligen är det dagen D – återigen!