Lucia

Lucia i förgår, Lucia i går, Lucia idag (fast idag som tärna). Slutsatser om helgens framträdanden på Asa Herrgård: Det är inte det lättaste att gå med luciakronan i en trappa och inte så skönt att få stearin i nacken och håret, men man klarar det. Det är och andra sidan riktigt roligt att få uppmärksamhet som julens brud och själva framträdandet är så himla kul att framföra!

Idag, den 13 december, luciadagen , har det varit fullt ös för min del - Luciatåg med IVÄ-kören väntade. Mitt alarm ringde redan vid 04.30 och en timme senare satt jag på bussen in till stan. Därefter väntade två luciatåg i Skoglyckekyrkan för Kungsmadskolan, ett uppträde för ett företag som tar hand om invandrare från olika kulturer och ytterliga ett tåg på Norrelids ålderdomshem. Det har varit intensivt, men så underbart härligt! Stämmorna var klockrena och de olika tonerna gick liksom hand i hand med varandra. Jag sjöng dessutom solo på den första versen av "julen är här", en av mina favoritlåtar, yes! Alla gjorde sitt bästa och jag tror att den ljuva musiken helar både kropp och själ för publiken - och för oss som får äran att framföra den. Det berör att se åskådare gråta och få applåder, det stärker självförtroendet, lockar fram leendet på läpparna och gör det hela ännu roligare än vad det redan är. Man känner sig uppskattad.

Det är först nu som min julkänsla börjar komma smygande, när Lucia med ljus i sitt hår och sitt röda band i midjan träder in och berättar att julens tid äntligen är här. Lussebullar, pepparkakor och kola. Dofter av ingefära och kanel. Adventsljusstakar och julgranar. Julklappshandel och prasslet av papper bakom stängda dörrar. Julkalenden. Snö, snögubbar och snölyktor. Tomtar med sitt långa, vita skägg. Glögg.

Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den. Julen är här.