Att boxas i kjol

De hade problem så jag frågade om de ville ha hjälp. De tittade på mig och smålog lite samtidigt som de undrade vad det skulle kunna vara. Jag sa som det var, att jag är en fena på att backa med släp så jag kunde göra ett försök. De lät mig prova och som tur var så lyckades jag. Det var som fan, sa den ena mannen och jag lät det rinna av. Att börja med det gamla argumentet: Tror du inte jag kan bara för att jag är kvinna? känns ganska passé. Det är liksom bara att visa att vi är bra på olika saker och det har inte alltid med kön att göra. Två vänner till mig kallar det för FIP - Feminism i praktiken. Tjata inte så mycket, visa istället.

I går lyssnade jag på boxaren Mikaela Laurén på radion. Hon rankad tvåa i världen i weltervikt och är ett stort namn inom sporten. Hon pratade om att hon ville boxas i kjol. Detta för att visa att trots att hon är boxare så är hon även kvinna.

Sitter kvinnligheten i en kjol?

Det kanske är mer bekvämt att boxas i en kjol, vad vet jag. Men att bära den för att befästa sin kvinnlighet?

Fast det kanske är i kläderna kvinnligheten sitter, eller det kanske i alla fall är på det sättet man snabbt kan visa att jag är kvinnlig och vilken typ av kvinna jag är. Som en kod, kjol innebär kvinnlig kvinnlighet på samma sätt som shorts kanske betyder neutral kvinnlighet.

Vad är kvinnligt för dig? Behöver vi manifestera vår kvinnlighet? Och hur gör du i så fall? Gör du någon FIP i din vardag? Hör av dig till lobbyn.