En krönika om krönikorna

Nu när storhelgerna är över finns det äntligen tid att luta sig tillbaka och teckna en krönika över säsongens årskrönikor.

För oss som gillar årskrönikor har de nyligen timade jul- och nyårshelgerna varit en högtid i sann bemärkelse.

Det finns människor, till och med journalister, som har en nedlåtande syn på årskrönikor. De ser dem bara som ett slappt och billigt sätt att fylla sidor och tablåer. Det som inte är nytt är inget värt, åtminstone inte att spilla dyrbar medietid på.

Jag håller inte med. I en tid när vi stundligen överöses med kaskader av budskap och signaler i alla kanaler, finns det ett stort behov av eftertanke, analys och sammanfattning.

Sådana måste förstås inte göras just vid nyår. Men eftersom det ändå är en tid när vi männi-skor brukar göra upp våra personliga räkenskaper, kan det vara lämpligt att även blicka utåt.

Sämst gillar jag årskrönikorna som är en enkel uppräkning av händelser, även om också de kan ha sina poänger som hjälp åt ett ihåligt minne. Och även de kan innehålla nyheter, åtminstone för mig. Hade Gary Moore dött? Det hade jag missat, eller glömt...

Den som blott plockar ut en rad händelser gör förstås också ett val, som förmodligen grundar sig i någon storts analys, måhända grumlig. Bättre då att försöka formulera analysen för publicering, vilket ofta är ett bra sätt att göra den klar och redig. Vad var egentligen viktigt under det gångna året? Vad innebär det, på sikt?

Ännu bättre än att sitta på sin egen kammare och fundera är att återvända till de människor som stod i centrum för medierapporteringen för att höra hur det gick sedan och vad det betydde för dem.

Här är årets händelser för mig, lokalt: Lakers upp i elitserien, nationellt: sossarnas fall, internationellt: den arabiska våren, universellt: partikel rörde sig snabbare än ljuset.

Förresten, gillar du årskrönikor?

Johan Persson är nyhetschef på Smålandsposten och samtalar här med läsare.