Pengar och pengar

För i går startade årets rea. Mellandagsrean. Bilköerna var enorma in till alla köpcentrum och Storgatan var full av människor sugna på att göra de stora klippen.

På webbtidningarna spekulerades det om ärligheten hos butikerna samtidigt som kunderna inte verkade bry sig om den äkta reavaran fanns på plats. Det finns ju så mycket mer.

I dag skriver Lessebos kommunalråd, Monica Widnemark (s), om vad hon och hennes kollegor tänker göra med 386 miljoner kronor till förmån för kommuninvånarna. Hon skriver om det tuffa beslut kommunledningen behövde ta om att höja skatten med 46 öre och vi kommer alla ihåg debatten kring skattehöjningen som aldrig skulle bli av.

Tänk vad upprörda vi blir när någon annan bestämmer över våra pengar. När en avgift höjs som jag måste betala månad efter månad. Men samtidigt har samma person ofta inget problem med att spendera samma, dubbla eller tredubbla summa i juletid. På nödvändiga och icke nödvändiga saker. Det är ju samma pengar, med skillnaden att avgifter vi betalar går inte enbart till dig utan dem får du dela med dig till andra. Lite som Karl-Bertil Jonssons julafton som vi alla älskar att se i juletid. Men att själva vara den som utan att blinka, och som faktiskt mår bra av att, ge till andra har vi svårt för. Framförallt när det gäller skattepengar.

Samtidigt så kan det klagas över snöröjningen när vi sitter i bilen på väg till rean, kollektivtrafiken som inte fungerar då vi ska ta oss hem med alla våra klappar och den där förhöjda dagisavgiften som ska betalas nu när vi just köpt ett nytt TV-spel till barnen. På rea visserligen, men ändå.

Det är dina pengar, samma pengar och poängen är kanske att du vill bestämma exakt över vad du vill lägga dem på. Eller?

Vad säger du om vad vi väljer att lägga pengar på utan att blinka och det vi blir tvingade att betala? Hör av dig till lobbyn och diskutera lite vardagsekonomi.