Sommarlovet kom med trumpeten

Diskantstämman. Nyköpta sommarklänningar, bländande vita tygskor, flätor eller lockar eller spännen i håret. Lite småfnittrigt i bänkraderna. Lite oroligt sneglande framåt och bakåt och åt sidan. Rektorn höll tal, prästen predikade, skolkören sjöng, hela kyrkan sjöng. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Sedan kom trumpeten och med trumpeten sommarlovet.

Varje år.

Det är viktigt med traditioner och vissa traditioner får inte brytas.

Jag väntar fortfarande på trumpeten. Förgäves numera. Varje skolavslutning för varje barn i varje kyrka. Jo, för de är i kyrkan. Sneglar lite oroligt framåt och bakåt och åt sidan. I nyköpt sommarklänning. Finns en orgelläktare i bakgrunden, om inte vad finns då?

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Och den kommer med Den blomstertid, som alltid. Men kanske försvann sommarlovets förlovade blomsterängar och örtessängar med trumpeten. Löftet om långa lediga dagar i evighet eller nästan. Den rosenskimrande förhoppningen. Barndomen.

I dag snor vi runt från skolavslutning till fikakorg till jordgubbar och glass och termosar med ljummet kaffe. Förtränger promenaden mellan kyrkan och skolan när vi klämmer ner våra fötter i snyggskorna, påminns om att snyggskorna inte är lika bekväma när det är dags att gå. Haltar. Slår in presenter, överräcker presenter, glömmer presentpengen och fikakassan och talet – TALET – till lärare och pedagoger som nu också får lite välförtjänt vila. Tar en ny kopp ljummet kaffe och spiller jordgubbar på hela klänningen.

I dag är det skolavslutning i kyrkorum och aulor och på skolgårdar. I dag går tusentals barn ut på sommarlov. Och vi sjunger sommarens lov.

Den blomstertid nu kommer. Nu kommer den blomstertid.

Och jag, jag lyssnar och ler och minns. Och jag lyssnar efter trumpeten.

Kristina Bingström är featurechef på Smålandsposten och samtalar här med läsare.