Tekniken inte lika bra som proffsen
Senast jag arbetade – då som redigerare – med professionella korrläsare var 2002. Då på tidningen Expressen.
Allt ha en korravdelning efter sig i kedjan ger en trygghet i att någon slänger ett vant öga så att man inte missat det där förargliga stavfelet eller råkat byta tempus mitt i en mening.
Den tekniska utvecklingen har dock gått framåt och i de verktyg som vi använder för att skriva artiklar till Smålandsposten larmar den inbyggda stavningskontrollen vid minsta tveksamhet. Är det i alla fall tänkt.
Och så långt är väl allt ganska bra. Men samma kontroll klarar dock inte av om jag i?stället för ”ok” råkar skriva ”ko”. Rättstavat men uppenbarligen ett ord på fel plats vid fel tidpunkt.
Tekniken hjälper oss alltså – men lika bra som proffsen på Expressen är den inte i närheten av att vara.
I?stället försöker vi så ofta det är möjligt att läsa varandras texter och färdiga sidor innan de skickas till tryck. På så sätt hittar vi många ok som blivit kor, konstiga avstavningar och rena tankefel.
Ibland hör ni läsare av er med synpunkter på hur och vad vi skriver. Att vi använder nya ord och utländska ord är nog den vanligaste kritiken vid sidan av ”ni har så många slarvfel.”
Till de första påståendena brukar jag svara att språket alltid utvecklas och att sådana förändringar har skett, sker och kommer att fortsätta ske. Språket växer tillsammans med de som använder det, det är inget rättesnöre att hålla sig i.
Den andra frågan är allvarligare. Slarvfel ska vi inte ha och här måste vi alltid jobba på att bli bättre.
Stavningskontrollen i dokumentet som jag skriver denna text larmar för ett felstavat ord ovan: Korrläsare.
Kanske är det symptomatiskt att just det ordet är okänt för datorn.
MAGNUS KARLSSON
