Trista och sega veckor

I sommar ska jag vikariera som nyhetschef i ett par veckor i värsta sommartorkan: Från den 2/7 till den 13/7.

Det är ingen underdrift att säga att de är de värsta, tristaste och segaste veckorna man kan tänka sig som nyhetschef. För vanligtvis händer det absolut ingenting.

Därför börjar stressen byggas upp redan nu och jag försöker få kollegan Johan Persson att kalla till ett sommarplaneringsmöte. Johan, däremot, förhalar: Senaste budet är torsdagen efter påsk och så länge har jag helt enkelt inte ro att vänta.

Så jag vänder mig till er för lite inspiration:

För några år sedan åkte två journalister moppe runt Åsnen och gjorde ett uppslag om dagen om människor de stötte på. Jag minns det som riktigt bra läsning. Ska vi göra det igen? Och i så fall: vart ska vi åka?

Jag skulle vilja att vi i juli gjorde en reportageserie om alla dansställen som lagts ner. Jag är övertygad om att ni läsare har många historier att berätta – och att ni har massor av bilder från då det begav sig. Kanske träffade du din kärlek på ett av dem? Eller minns du hur du plankade in på Gemla Folkets Park? Vi ska köra en annonskampanj inför sommaren för att samla in era berättelser – kan du inte vänta så mejla mig redan nu.

Följetång är ett återkommande inslag. I år lutar det åt Viveca Stens nya. Har du något annat förslag går det bra att höra av dig.

Sommarspanare är ett inslag som blivit en modern klassiker. I veckan som kommer publicerar vi de första annonserna där vi uppmanar er att skicka in era bästa spaningar. Alla skrivsugna får hålla ögonen öppna.

När jag var barn fanns det en fiskeliga i Smålandsposten, dit sommarens största fångster inrapporterades. Ingen här minns riktigt varför vi slutade annat än att det var rätt mycket administration inblandat. Jag tror att det skulle gå att sköta lite enklare nu, med mobilkameror och en enkel hemsida att lägga upp sina berättelser på. Finns det fortfarande intresse?

Dessutom efterlyses allmänna reportagetips som passar som sommarläsning.

Mejla mig!