Italiensk på gott och ont
Det gick i vart fall att få upp denna vindkänsliga skapelse i hastigheter betydligt över motorvägsfart och jag som ännu inte hade nått körkortsåldern fick den tvivelaktiga glädjen att vara passagerare med uppgift att imponeras av fordonets resurser en sensommardag för många år sedan. Det blåste skitmycket och jag var skitskraj.
Ända sedan denna upplevelse har jag sneglat på Fiat-bilar med skräckblandad nyfikenhet till den dag en annan kollega presenterade sin Fiat 128 Rally och lovade mig temperament och vägsäkerhet i överflöd.
Okej, jag provåkte och sedan den dagen fick jag en helt ny bild av Fiat som bil men samtidigt fick jag belägg för att förarna av dessa fordon inte såg några som helst problem i att ha en skräckslagen passagerare vid sin sida.
Som märke är Fiat litet i Sverige, stort i världen och oerhört stort i Italien där i stort sett allt som går på fyra hjul har en eller annan anknytning till just Fiat. Ett svar på frågan om varför märket haft svårt i Sverige är naturligtvis att dess styrka är just små bilar och vi köper helst större bilar.
Inget för kalla nätter
Ett annat svar är att jag har aldrig mött någon som berömt sin Fiat för dess värmeanläggning och tyvärr måste jag säga att även dagens Fiat Punto inte hänger med riktigt när midvinterkylan drar in över Småland. Jag hade ett par nätter med minus 15 grader i Punton och faktum är att det är nog där någonstans gränsen går för vad som är bra klimat i bilen. Men, vad gör det för den som kör eller konstruerar bilar vid Medelhavet? Där saknar man knappast värmen och svenskarna tycks ändå vara svårflörtade så man lägger hellre krutet på en ljus och trevlig inredning med fack och mugghållare för både pan riche och aqua minerale.
Efter att ha kört bil på italienska motorvägar och i städer som Milano och Rom kan jag konstatera att en viktig egenskap hos en bil byggd av någon som lever med detta trafikklimat är förmågan till snabba filbyten och att snabbt klämma in sig på en minimal p-plats innan någon annan tar den och här briljerar Punto.
Bra sikt, utmärkta vägegenskaper, pigg motor och en servostyrning med cityläge som gör att du rattar med lillfingret och har resten av handen i beredskap för tutan.
När det gäller sikten så har den dessutom ovanligt bra strålkastare. Fiat har valt att använda datorberäknade reflektorer, i stället för projektorljus, för att få ljuset dit man vill.
En metod som lanserades av Hella för ett tiotal år sedan som ett billigare alternativ till just projektorstrålkastarna. Bra strålkastare är lika viktigt vid Medelhavet där mörkret plötsligt bara existerar som på en småländsk länsväg där älgar, vildgrisar och granar kan ge den ensamme bilisten nära-döden-upplevelser i takt med att ljuset avtar.
Punto eller Fiesta
Varför just Fiat Punto? jag ställer mig frågan efter att ha försökt öppna en Ford Fiesta med min Fiat-nyckel i ena handen och en hamburgare i den andra utanför ett snabbmatshak längs E4. Mantorp någonstans tror jag.
Bilar för runt hundratusen kronor ser tydligen precis likadana ut oavsett om de tillverkas i Italien, Tyskland, Frankrike eller Korea. Jag skulle hur som helst köpa den här bilen för att den är en trevlig stadsbil med rimligt utrymme för klassen och en trevlig inredning.
Italiensk ...
- Men pappa, säger junior som ger okej för baksätet när det gäller utrymme, bakdörrarna går inte att öppna riktigt och solskydden hoppar.
Visst, det är lätt att blunda för märkliga konstruktioner som solskydden som inte är steglöst inställbara eller bakdörrarna som inte går att öppna i en ordentlig vinkel men Punton är en bil man faller för av annat än rent rationella resonemang. Den är trevlig men egensinnig, inte rymligare, snabbare, vägsäkrare eller krocksäkrare än sina konkurenter, men italiensk på gott och ont.
