En dubbel punkmacka
En dubbel punkmacka serverades under lördagen för Växjöpubliken då de nyligen skivdebuterande Vånna Inget och två plattor gamla Boris & the Jeltsins avlöste varandra med två korta och intensiva spelningar på Kafé de Luxes scen.
Boris & the Jeltsins, som kommer från Svedmyra, är först ut inför en lätt avvaktande publik. Man inleder hyggligt men trevande med Tick Tack från senaste plattan Oslagbart material.
Deras version av punk har en väl kraftig slagsida åt indiehållet och man kan nästan höra att det är framfört av stilmedvetna och välklädda musiker, vilket inte är en enbart positivt iakttagelse.
Johan Strids synthslingor surrar som ett bi över snart sagt varje låt och det energiska och ryckiga anslaget till trots hittar man inte alltid fram till något som till fullo når ut eller känns. Sju års otur, Matrosen och Blir det ett lyckligt slut? imponerar mer för att de skickligt undviker textmässiga schabloner än hur de faktiskt låter.
Kanske är det sångaren Elias Erikssons outtröttliga kamp för att engagera publiken som till slut ger resultat eller också handlar det om bättre låtar då avslutningen med Gud vad har vi gjort? och Slå mig raring en gång till faktiskt hittar hem.
Vånna Inget, som har rötterna i Växjö med omnejd, har gjort en av årets bästa plattor i och med sin debut Allvar.
Sångerskan Karolina Engdahl har ett tilltal i rösten som det stundtals är fullständigt omöjligt att värja sig emot. Den inledande och nya (?) låten, som kanske heter Åt helvete för sent eller När jag dör, är så vacker att det tåras i ögonen.
De efterföljande poppunkpärlorna Alla andra dagar, Hemvägen och Tickande bomb från Allvar är också strålande bra.
Vånna Inget bjuder förvisso inte på något musikaliskt finlir, men i stort sett varje låt man hittills producerat är, trots enkelheten, välskrivna och innehåller starkt smittsamma sångslingor.
Texterna skulle dessutom ibland kunna ha varit gjorda av Ebba Grön om de kom från en småländsk småstad i stället för Rågsved. En snygg passning gör man också till punklegenderna i Som man lever där delar av Staten och kapitalet vävs in.
Med begränsade mängder material, alla tio låtarna från Allvar vädras tillsammans med två nya, finns det trots allt utrymme för förbättringar. Men med större spelrutin och en platta eller två till i ryggen av samma höga kvalitet som debuten kommer Vånna Inget att bli en mycket svårtoppad poppunkupplevelse framöver. Det är bara att gratulera alla de som fick vara med och se starten på detta redan i lördags.
