Hardenberger på födelsedagshumör

Världsartisterna avlöser varandra i Växjö konserthus. Förra veckan sjöng Lisa Larsson Mahler, denna vecka gästar Håkan Hardenberger, ”världens bästa trumpetare” enl Times 2011. Nu på turne i anledning av uppnådd 50-årsdag tillsammans med ASMF, från London. Till kvällens mest imponerande insatser hörde konsertmästarens, Alexander Janiczek, alltså högste ansvarig för den –OK då - nästan självspelande orkesterns samklingande, välbalanserade mästerskap. En skara excellenta stråkmusiker, till antalet runt dubbelt så många som i Musica Vitae, Smålands egen stråkakademie.

I det blandade, utåtriktade programmet fanns nu inte någon nykomponerad trumpetkonsert, som Hardenberger annars gärna spelar med hjärtat vid sina solistframträdanden. Hela första konsertavdelningen utgjordes av musik komponerad av tre underbarn, ett Divertimento K 136 av en 15-årig Mozart, Simple Symphony av Benjamin Britten (skriven utifrån pianostycken av en brådmogen gosse på 11-13 år) och så Johann Wilhelm Hertel (1727-1789) som var extremt produktiv med bland annat 40 symfonier och ett oräkneligt antal solokonserter, varav tre för trumpet. Hertel började tidigt komponera, dock väntade han med sin första trumpetkonsert tills han nått övre tonåren. Trumpeten var då ännu ett rätt outvecklat instrument och Hertels konsert kan inte konstnärligt mäta sig med Haydns ett halvsekel senare. Men en utmaning för de mest virtuosa av trumpetare är den.

Andra konserthalvan var ännu mer brokigt sammansatt med musik av ett tiotal olika tonsättare, alla med popularitet som riktmärke och ofta filmisk anknytning. I de flesta av styckena, särskilt i lyriska avsnitt, fick Hardenberger demonstrera sin fenomenala tonkontroll och sitt underbara sound ur instrumentet, likaså i Robert Planels konsert. Planel kan knappast räknas till de främsta och mest intressanta av tonsättare, men skrev 1966 en elegant, mycket fransk musik i bästa Ibert-stil.

Piazzollas Oblivion, den vackraste låt som komponerats under förra århundradet var ett överdådigt stycke att avsluta kvällen med, en lång, skön afton i suveräna musikanters sällskap.

P-G BERGFORS