Magnifik avslutning på året med Bachkonserter

En fuga som beskrivs som en manifestation av Treenigheten. Det sista, expanderande stycket fyllde ut kyrkans valv och lyfte sinnena. De nackar som varit böjda blev upprätta, som om denna grand final fick alla senor att töjas uppåt. Åhörarna, av vilka en handfull varit på varenda konsert, fick en varierad, kraftfull avslutning på en hel mässa med Bach, utav Bach och framförd av Hans Fagius, professor och konsertpianist. Efter nästan två timmar obruten konsert tystnar det.

Människorna i bänkarna reser sig, vänder sig i applåder mot den spänstige man som passerar altargången, till synes utan trötthet. 20 timmar av kyrkomusik är till ända.

16 musiker från Småland gjorde det möjligt. Alla kallas upp för att tackas, även ljudteknikern får rosor. De 16 fick sina verk tilldelade av Hans Fagius, själv bjöd han på en hel mässa av Bach, vars titel synes nästan lika lång som den tyska grammatikens regelverk. Inledningen lyder: Dritter Tell der Clavier-Übung bestehend in verschiedenen Vorspie­len über die Catechismus-und andere Gesaenge vor die Orgel ...

Den kristna liturgin med sina kyrier (böner) är viktiga beståndsdelar i den repertoarsamling som vi får höra denna kväll. En samling ”klaverövningar” av olika förspel över Katekesen, och andra psalmer, för den lutherska kyrkan. Bach lät publicera detta till Mikaelidagen hösten 1739. Så, 274 år senare, vad säger oss detta?

Man kan utifrån orgelspelet, studiet av publikum och så som varande en känslomänniska i musiken bara konstatera att Bach talar till oss, lever, även i dessa delvis svårlyssnade partier. Då kan jag endast föreställa mig hur svårspelat det måste vara. Programbladets förtydliganden vägleder. Till exempel om Bachs poetiska omskrivning av budorden i den första katekeskoralen. Musiken rör sig ledigt, dansant. Eller som i Allein Gott in der Höh’ Sei ehr. Melodin baserad på ”ett gregorianskt Gloria”: det är både sprött, vackert och orgeln påminner bitvis om flöjtspel! Andra insikter: Bachs intresse för talsymbolik genom musiken.

Märkligt och lustfyllt är också fyra duetter i denna mässa, som diskuterats livligt.

Lycklig, ovetande om de teoretiska spörsmålen, njuter jag bara med öronen.

Hur tar man emot Bach denna kväll? Med sänkt huvud, som i bön. Avslappnat, utan programkontroll. Vaksamt, med sinnena på spänn. Eller som den yngre person, som plötsligt sänker ner huvudet mot ena axeln, vilande som en mörk svan som kröker halsen in mot ena vingen. Bach-trans? Slutligen tackas alltså alla av, och särskilt hyllas kvällens mästerlige organist, men också de i publiken som varit med och hört alla konserterna. Jag bad två av de kyrkomusiker som medverkat som solister under året säga något om att spela just Bach. Initiavtivtagaren Peter Alrikson: ”När man spelar Bach behöver man ha 100 procents närvaro, för det händer något hela tiden.” Lina Färdigh: ”Rent fysiskt måste man vara alert och fingerfärdig.” Hon säger att hon har utvecklats mycket genom att öva mycket.

Summeringen lyder : Det finns ett sug efter Bach även i vår tid. Och det kom dubbelt så mycket folk som man vågat hoppats på.

Tina Persson