Sågskära slutar

I ett dokument i datorn försöker Magnus Gustafsson samla Sågskäras starkaste minnen. Det är en utmaning. Under folkmusikgruppens 30 år har otaliga låtar och konserter spelats. Gruppen har blivit en symbol för sydsvensk folkmusik, för Värendsmusiken och för Värendstrumman – en trumma som gjorts efter en välbevarad förlaga från Värend.

– Vi kom ganska snabbt in på den äldre folkmusiken från medeltiden, även om vi har blandat upp den, säger Marie Länne Persson som tillsammans med Magnus Gustafsson är de som varit med från starten.

– Det är ett klangigt sound med tuffa melodier. Vi har lagt stor vikt vid det rytmiska.

Förutom gruppens nuvarande sex medlemmar gästspelar ett tiotal gamla medlemmar och vikarier under helgens konserter. Bandets totala antal medlemmar är däremot svårt att avgöra.

– Tidvis har gruppen flutit ut och det är svårt att säga vilka som varit med och vilka som stått vid sidan. Fast det spelar inte så stor roll, säger Magnus Gustafsson.

Sågkära har snarare varit som en familj. Korröfestivalen har varit deras näste och deras typiska sound har befruktat sig.

– Vi har sett att det har knoppat av sig och dyker upp lite här och där, säger Marie Länne Persson. Just i år kände jag tydligt att det kom in ny energi som för musiken vidare.

Men det är inte bara tryggheten i att musiken är fortplantad som gör att de bestämmer sig för att sluta. Framför allt handlar det om logistik och möjligheter.

– Vi får fortfarande en del förfrågningar om att spela. Varje gång ska vi fråga runt mellan oss och det blir ofta ett nej. Vi vill inte lämna ett negativt besked, det är lättare att säga att vi inte finns längre, säger Magnus Gustafsson.

Marie Länne Persson håller med:

– Vi kan inte hålla nivån mycket längre, vi bor utspritt och alla har andra projekt.

För dem bägge är det utvecklingen, uppmärksamheten och upplevelserna som drivit dem genom åren. 2003 representerade de Sverige på EU-utvidgningen i Aten. 2005 spelade de på Wiens konserthus.

– Det finns stora saker som sticker ut, men även minst lika betydelsefulla mindre spelningar där det uppstått sann magi, säger Magnus Gustafsson.

När de blickar tillbaks blir de vemodiga. De är stolta. Stolta över musiken, kompetensen, det experimentella och deras bredd.

– När vi var som mest igång under 80 och 90-talen kunde vi under samma kväll få höra att vad härligt det är ni står upp för det traditionella och vad härligt att ni utmanar. Först blev vi förvirrade, sedan jävligt stolta, säger Marie Länne Persson.

– Vi har i alla tider experimenterat med sången, i rösten och i uttrycket. Vi är nöjda och det är skönt att sluta med flaggan i topp.