von Otter bjöd på fransk afton

Scenen är mjukt upplyst i blått, en svart Steinwayflygel står utplacerad mitt på scenen och i bakgrunden lyser en gatlampa dunkelt. Det är en vacker och sparsmakad inramning. Precis som själva konserten. Anne Sofie von Otter vet vad det innebär att vara operasångerska i en modern värld. Hon har blivit ett proffs på att variera sig och finna nya musikaliska vägar.

von Otters skiva Douce France släpptes förra hösten och det är ur den konsertens stycken är plockade. Skivans och konsertens första del består av klassisk musik och den andra delen är franska schlagers, chansons, från 1940-, 50- och 60-talet. Allt från Chabrier till Piaf. Förutom att vara mästare på att hitta nya spännande vägar inom musiken är Anne-Sofie von Otter makalös på kontraster i sången. Hon behärskar likväl snabba, skarpa, forte som långsamma, mjuka pianissimo.

Just den här kontrasten visar von Otter att hon behärskar i första aktens sista del då två stycken av kompositören Camille Saint-Saëns spelas, Vouge la galère och Danse Macabre. Galären är mjuk och drömmande och Von Otters vibrato är inte heller annat än drömskt. Danse Macabre sen är just så explosiv och skarp som man förväntar sig. Det är spännande att von Otter har valt att framföra Danse Macabre som oftast framförs instrumentell, den visar sig fungera väldigt bra med tillhörande sång. I Saint-Saëns-styckena ansluter sig även frankofilens favoritinstrument, dragspelet, till ensembeln.

I konsertens andra del introduceras basisten och gitarristen och steget till Frankrike minskar ytterligare. I den här avdelningen känns von Otter friare och mindre kontrollerad. Här presenteras publiken även till en heshet i von Otters bröstklang som är alldeles förtrollande.

von Otter är avslappnad på scenen, det märks att detta är hennes naturliga element. Hennes scenspråk är uttrycksfullt och känslosamt utan att bli överspelat. Hon och musikerna bjuder på danssteg, jazzdiggningar, kuriosa och en väldigt opretentiös stämning.

Sångstyckena varvas med musiksolon och även det tycker jag är ett bevis för von Otters känsla för kontraster. Varje musiker får sin välförtjänta tid att briljera och det känns härligt att få ta del av deras musikaliska begåvning både som solister och i ensemble.

Sedan mitten av 1980-talet har Anne Sofie Von Otter klassats som en av världens ledande Mezzo­sopraner och hon har spelat på de flesta av de stora operahusen. Hon har många stora priser i bagaget, bland annat en amerikansk Grammy Award för bästa vokala konstmusikskiva. Dess­utom ar hon gjort sig känd för sina ovanliga samarbeten med artister som popmusikern Elvis Costello och jazzpianisten Brad Mehldau.

Att kliva ut i en kall Växjökväll kändes inte alls lika bittert efter att få ha gjort ett snabbesök i von Otters Frankrike. Men med det sagt, nog förtjänar väl en världsberömd och mezzosopran av den här kalibern en större publik?

LINN MAURITZON