En lättsam och virtuos wienerkväll

En glad hälsning från Wiens balsalar och operettscener fick publiken i Växjö konserthus i måndags kväll, då Schönbrunns Slottsfilharmoniker med sångsolister och dansare framförde de välkända styckena av

Johann Strauss och Franz

Léhar.

Nöje • Publicerad 25 januari 2006

Dansarna Michael Moza och Eva Moza var en del i den virtuosa föreställningen som Schönbrunns Slottsfilharmoniker gav i Växjö konserthus i måndags. Foto: JULIUS ABFoto:

I fonden en bild av det solbelysta slottet, på ömse sidor om de drygt trettio musikerna bilder av kvällens danspar. Med ytterst små, effektiva rörelser har dirigenten Mika Eichenholz fått igång en "polka schnell", Bahn frei av Eduard Strauss, bror till valskungen Johann Strauss. Så en lugn introduktion i Wo die Zitronen blüh?n, och strax är man inne i den där nätta, lätta tretakten.

Agneta Eichenholz har en klar och slank operettröst. Utan ansträngning svingar hon sig upp i höjderna, medan hon i sin skarprosa långklänning agerar i Oskulden från landet ur Läderlappen.

Annons

Riktigt läckert

Tillsammans med brodern Josef Strauss skrevs Pizzicatopolkan. Stråkarnas exakthet i "knäppet" ger lust att dansa tyst på tå. Musikerna suger på den rytmiska karamellen och spelar pianissimo riktigt läckert. Samspelet med barytonen Georg Lehner är fint i Zigenarbaronen. Och det blir faktiskt roligt när orkestern överraskar med att sjunga några fraser!

Eva Moza iklädd röda stövlar och dirndl och Michael Moza i matchande folkdräkt gör hur lätt som helst en rad hopp och piruetter, till musik ur Läderlappen. Duettsången mellan Hanna och Danilo ur Glada Änkan brister lite i kvaliteten på grund av att Lehners röst inte bär riktigt.

Dirigenten ger emellanåt korta kommentarer till programpunkterna. Han ber oss hålla i plånboken, för nu kommer Bandit-galoppen. Och blåsarna spelar ruskigt virtuost.

Meine Lippen, sie küssen so heiss, sjunger Giuditta i Franz Léhars komedi. Det är många klädbyten en kväll som denna. Här är det svart och rött, och med en solfjäder i förföriska rörelser.

Frühlingsstimmenwalzer. Mina mungipor åker upp när själva motorn går igång i wienervals, där tvåan i takten karakteristiskt följer tätt på ettan. Men jag sitter och funderar över om eftersläpningen hos trumman hör till konceptet? Plötsligt hörs göken. Pukaspelaren tar en spatsersväng och ser sig oskyldigt omkring medan han ur en liten låda får fram ett orgelpipe-koko som han flikar in i frassluten. Sen börjar trumslagaren busa med en kvillrande visselpipa.

Några takter i moll

Det som avviker något är från programmet är Egyptisk marsch och Csàrdas Ritter Pazmann - de har åtminstone några takter i moll. Självklart kommer duetten Wien, du Stadt meiner Träume, liksom An der schönen, blauen Donau. Paret dansar elegant i feststassen. Och vad vore kvällen utan Radetsky-marschen? Det blir stående ovationer från en fullsatt sal. Fler extranummer - slutet på sista satsen ur Mozarts "39:a" - som känns lite annorlunda i sammanhanget - och Furioso Polka. De skickliga musikerna avslutar en lättsam wienerkväll.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons