Namninsamlingar och uppror. När det uppdagades att många skolavslutningar i landet krockade med Hultsfredsfestivalen blev det diskussioner och heta känslor. Hårdnackade kommuner mot hårdnackade i ungdomar.
Sigrid Körling som är engagerad i ungdomsrådet i Växjö var en av dem som höjde sin stämma och tog ledigt från skolan för att åka till festivalen.
Något hon inte var ensam om.
- I vår klass var vi femton som tog ledigt för att åka.
Tillsammans med Unn Swanström, Alice Wernbro, Benjamin Rask och ytterligare fyra kompisar utgör hon Camp Crowded. De huserar nästan längst bort på husvagnscampingen, med en husvagn från 70-talet och ett förtält från samma årtionde.
- Det är vår etagevåning. Först kommer man in i första våningen och sen är det en halvtrappa upp till plan två, säger Benjamin.
Redan i festivalstämning Gänget anlände till festivalen i går och har redan kommit in i festivalstämningen.
- Vi var och botaniserade på tältcampingen i går och insåg att det är ett äckligt ställe att bo på, säger Sigrid.
- Ja, en våg av avföringslukt slår emot en, säger Alice.
- Husvagn är helt klart det bästa, säger Benjamin.
- Och om man ska besöka tältcampingen så får man göra det när det är mörkt.
För det som inte syns finns inte, säger Sigrid och fnissar.
- Ja, och allt som sägs på tv är sant, kontrar Unn. De interna skämten flyger i luften och ingen verkar ångra att de missar avslutningen.
"Alla kan ju inte komma" Har ni märkt av krocken på festivalen?
- Nej, inte på antalet besökare eller så. Men jag känner ju ganska många som inte kunde åka. Alla som tar studenten kan ju inte komma till exempel, säger Unn.
- Det är många också som har kompisar som slutar som man vill fira. Det är surt att det krockar, säger Sigrid.
Inför nästa hyser de inte heller några större förväntningar på att krocken ska försvinna. Men de kommer fortsätta att kämpa, och definitivt fortsätta med att besöka festivalen.
- Ja, det hade ju varit skönt att bli av med krocken, men jag tror inte att det blir så, säger Sigrid.
Flaggan enda pynt I och med att de är åtta som delar på en husvagn och ett förtält blir campet en viktig plats att hänga på. Men så mycket för att pynta sitt camp har de inte gjort. Den mest arbetade detaljen är flaggan.
- Den jobbade vi på i en halvtimme typ. Det jobbigaste var att göra bården av tejp runt, säger Sigrid.
- Men en halvtimme var det väl inte? Snarare en kvart, svarar Unn.
- Men det är inte så att vi stannar hemma i campet för att pynta och fixa med husvagnen, säger Alice.
Har ni bra grannar då?
- Ja, säger Unn.
- Har vi? Har vi överhuvudtaget pratat med dem?, säger Sigrid.
- Nej, men de verkar okej, förutom dem som spelar ungersk folkmusik hela nätterna, säger Benjamin.
- Nej, det funkar inte, säger Alice.
Benjamin går in i tältet och plockar fram campets bandspelare. Så mycket ut för världen ser den inte ut. En liten barnbandspelare med medföljande mikrofon.
- Mycket praktisk, man kan spela in en massa grejer, säger Benjamin.
- Vi borde kanske skaffat en bättre, säger Sigrid.
Musiken viktigast Men campet, egna blandband och festivalflagga i all ära. Det är ändå musiken de är här för. Sigrid ser framemot Babyshambles, Benjamin vill se Henrik Berggren och Alice och Unn ser framemot Hello Saferide.
- Och vi får inte missa Cat5 heller, säger Unn.
