Jazz helt i "Satchmos" anda
Lugnt och tryggt står han där med trumpeten höjd uppåt vänster och med blicken fäst uppe i taket i en pose som var så karakteristisk för Armstrong. Egentligen var det bara de många näsdukarna och givetvis också Satchmos skrovliga sång som fattades, när Jack tillsammans med sina fem medmusikanter i skånebandet Jazzin?Jacks spelade upp inför en entusiastisk publik i Källaren i onsdags.
I de flesta tradjazzsammanhang brukar det oftast vara just trumpetarens insatser som är stötestenen och som får det hela att låta struttigt och jönsigt. Så icke i Jack Anderssons fall. Precis som Satchmo väntar han med att sätta in stötarna intill det absolut rätta ögonblicket. På så sätt skapas spänning och spänst i musiken.
I Jazzin?Jacks finns både spelglädje och stort musikaliskt kunnande. Jag tvekar inte att utnämna orkestern till en av Sveriges absolut bästa. Just nu är man ute på en litet längre turné än vanligt. I går kväll spelade bandet på ett nyöppnat jazzställe vid Avenyn i Göteborg och i kväll och i morgon är det den legendariska jazzklubben Stampen i Stockholm som står på tur.
Vet hur det ska låta
Men Jazzin?Jacks skall också spela på en stor jazzfestival i Sacramento i Kalifornien i maj. Det blir inte det första USA-besöket. Ett par gånger har bandet spelat i New Orleans på självaste Bourbon Street.
Det berättade trombonisten Hans Ingelstam, som leder bandet med sitt kraftfulla och säkra trombonspel. Det har han gjort i arton år vid det här laget och vet förstås hur den klassiska New Orleans-repertoaren skall låta. Signaturmelodin är Meet me tonight in Dreamland. I onsdags spelades förstås mycket ur Armstrongs femtiotalsrepertoar, till exempel Careless love, As long as I live och On the sunny side of the street. Men King Oliver-klassikern Canal Stret blues fanns också med liksom Hoagy Carmichaels Skylark och ett nummer som dixieliraren Bob Crosby gjorde populärt, Washington and Lee Swing.
Vikarie med den äran
Bland de sex musikerna i bandet var det nog ändå en vikarie som drog till sig mest uppmärksamhet. Klarinettisten och altsaxofonisten Klas Lindkvist hade hoppat in enbart för den här turnén, och i varje fall i Växjö gjorde han stor succé med sitt lättflytande och högst musikaliska spel. Klas har tidigare kunnat höras i göteborgsorkestrarna Second Line och Janne Ersons storband. Nu studerar han i Stockholm och har också fått en plats i det välrenommerade Kustbandet, som specialiserat sig på tjugotalsjazz i storbandsformat.
Pianisten Gunnar "Caesar" Andersson kommer man kanske mest att minnas för hans bra sångnummer, inte minst Buddy Bolden Blues påminde om jazzmannen Jelly Roll Mortons egen inspelning av låten. Bakom trummorna agerade Anders Lagerlöf med meriter från både Nexus och Tolvan, säker även som tradjazzbatterist. Vid basen stod en tonsäker showman, Karl Kronqvist, ny i gänget men säkert en tillgång.
