Mest kända är Snook för Mister Cool som fick P3:s Guldstatyett för Årets låt 2004 och som påstås delat hip-hop-Sverige i två läger, för och emot. De är aktuella med sitt nya album Är.

Framträdandet i Älmhult är i Silverdalen, på ett skolavslutningsdisko med 15-årsgräns och påtagligt få är över 18. Jag känner mig lite som en nattvandrare och det förstärks när en ljushårig ung tjej med två kompisar kommer fram till mig och frågar: " Vad gör du här?"

Vid halv tolv börjar ett femtontal tjejer ta plats framme vid scenen för att få bra platser. Klockan hinner dock bli tjugo minuter i tolv innan Snook, för kvällen förstärkta med två man, äntrar scenen. Iklädda bruna tröjor, huva och keps kör Snooks Danne och Kihlen igång första låten, Ammunition, från deras nya skiva, och den fåtaliga publiken samlas så nära scenen det går. De är med på noterna och deras händer är snabbt uppe i luften och vajar.

Det känns dock lite tomt i det stora tältet, men Snook lyckas bra med att peppa igång den publik som finns. Under den efterföljande låten Kommer ifrån får publiken chans att skrika "Älmhult" som svar på var den kommer ifrån, och när sedan Mister Cool börjar når stämningen sin topp för kvällen.

Stämningen fördärvas Mitt i låten sprakar det tyvärr till i förstärkarna, och ljudet blir efter det inte sig likt. Snook kör vidare utan avbrott, men de ser lite störda ut, och stämningen som höll på att byggas upp fördärvas en hel del. Under Längst fram i taxin avtar stämningen märkbart, och när ljudet inte fixas till känns det som om Snook i stort sett marscherar igenom resten av den korta föreställningen. De känns trots detta ändå förvånande närvarande i det de gör och får bra kontakt med publiken i mellansnacket.

De tre sista låtarna, Inga problem, Jag gör min grej och nya hiten Snook, svett & tårar är titlar som passar bra i sammanhanget. Trots dålig publikuppslutning och ljudproblem, kämpar sig Snook igenom föreställningen. De ger dock upp lite väl tidigt, och vi som var där för att vi ville lyssna på Snooks musik känner oss nog lite besvikna. Själv hade jag till exempel gärna hört mer från deras första skiva. Många i den unga publiken verkade dock inte bry sig så mycket, utan dansade glatt vidare till Dj Serhats skivor.

Mario Bergqvist