Mozart fyller 250 år

Lätt, lekfull, upprorisk är uttryck som återkommer när man försöker beskriva Mozarts musik. Under sina 36 år i livet komponerade han 626 bevarade verk, varav 22 operor, 41 symfonier, ett flertal konserter och sonater för piano samt kammar- och kyrkomusik.

- I varje nytt verk som Mozart hade under pennan så kom det nytt blod. Hans förmåga att förnya sig var häpnadsväckande, där är han unik, säger Musikaliska Akademiens ständige sekreterare Åke Holmqvist som en förklaring till att Mozarts musik tycks ha evigt liv.

Han skriver på en biografi om Beethoven och slås av med vilken lätthet Mozart skapade sina verk. När Beethoven fyllde 36 år hade han åstadkommit en opera och tre symfonier, medan Mozart producerade det mångdubbla under sin lika långa livstid.

Musiken rann ur Mozart

- Medan Beethoven tog tid på sig och slet med kompositionsarbetet så tycks musiken bara ha runnit ur Mozart.

Åke Holmqvist ser honom som en spelman som ständigt framträder i nya skepnader. En ständig förnyelse som gör att hans musik klarar av så många tolkningar.

- Varje begåvad musiker kan hitta sin Mozart, säger han.

För många är bilden av Mozart en glad gamäng som skrev snuskiga brev och hade Tourettes syndrom. Åke Holmqvist tycker att hans personlighet egentligen saknar intresse.

- Det spelar ju ingen roll hur alla de här tonsättarna var som människor, musiken finns ju där. Om de sedan var knepiga figurer eller helt alldagliga personer är ganska ointressant. På ytan kan man uppleva Mozarts kompositioner som ganska enkla. Men skrapar man där så öppnar sig stora avgrunder eller fantastiska himlar, det finns ett djup, säger Åke Holmqvist.

Philip Zandén spelade Mozart i pjäsen Amadeus på Stockholms stadsteater 1981, dirigenten i filmen Bröderna Mozart och har regisserat Trollflöjten på Malmöoperan. Han fascineras av motsatsförhållandena i Mozarts musik.

- Där finns alltid en glipa, en konflikt mellan storheter som ful-fin, känsla-förnuft, barn-vuxen, man-kvinna eller naiv-ironisk. Mozart ställer kravet på oss att vi måste leva både och. Musiken tillåter oss båda sidorna, han visar att vi styrs både av det vi säger och det vi gör, säger Philip Zandén.

Dualismen med i notbilden

Han menar att dualismen finns inskriven i notbilden, man kan både läsa och lyssna sig till budskapet.

- I Mozarts operor kan han ha en sopran som sjunger: Jag vill gå, jag vill gå. Samtidigt som orkestermusiken som ackompanjerar sången säger: Stanna kvar, stanna kvar.

I pjäsen och filmen Amadeus ligger fokus på konflikten mellan geniet och medelmåttan - representerade av Mozart och tonsättaren Antonio Salieri, hovkapellmästare vid det kejserliga hovet i Wien.

Att Salieri avundsjukt bevakade sin konkurrent är belagt. Däremot anses spekulationerna om att han skulle vara inblandad i Mozarts död vara grundlösa. Både pjäsen och filmen spär på bilden av Mozart som en ansvarslös, närmast infantil person.

- Hur kan en så fräck, amoralisk, skabrös, svärande, pruttande, knullande, slösande och självupptagen människa prestera ljud som är motsatsen? Ljud som har kontakt med andliga värden, med Gud, harmoni och evig skönhet. Det är frågan som pjäsen ställer, säger Philip Zandén.

En fråga som fortsätter att förbrylla efter 250 år, om man inte helt förnekar att Mozart var sådan som han beskrevs av sin samtid och av filmregissören Milos Forman. Den hållningen intar dirigenten Arnold Östman, Sveriges internationellt mest anlitade tolkare av Mozarts musik.

- Filmen skildrar Mozart som en månmänniska som från ingenstans landade med den här unika begåvningen som han knappt själv förstod innebörden av. En sådan människa skulle inte ha kunnat åstadkomma en sådan musik, säger Arnold Östman.

Gjorts till ikon

Han tycker att det är lite synd att Mozart i vår tid gjorts till en ikon, som själva måttstocken för allt som är vackert.

- Hans stora insats var att han gav musiken ett nytt språk, som kan beskriva en handling utan ord. Hans musik blev en utgångspunkt för hur man komponerade musik ända fram till 1930-talet.

Arnold Östman ska dirigera Figaros bröllop som får premiär på Malmöoperan den 25 mars. En opera som han tidigare har dirigerat på Drottningholms slottsteater, Norrlandsoperan samt i Tyskland och Frankrike.

I vår sätter också regissören Leif Stinnerbom upp en ny version av Trollflöjten, en fusion av opera och svensk och norsk folkmusik. Det är en samproduktion mellan Riksteatern, Rikskonserterne i Norge och Västanå teater och har med stor framgång spelats i Norge under hösten. Trollflöjten - en folkopera har Sverigepremiär på Norrlandsoperan i Umeå den 25-26 februari, och turnerar landet runt till och med april. Ingen föreställning är inplanerad i Växjö.

Rolf Sundblad