Passion i Domkyrkan blev stark upplevelse

Kyrkan var fullsatt långt innan framförandet skulle ta sin början. Men så var också professorn och nestorn i både svensk och internationell körmusik, Eric Ericson, kvällens dirigent.

Nöje • Publicerad 5 april 2004

Nestorn inom svensk och internationell körmusik, Eric Ericson, dirigerade kören vid konserten i Domkyrkan.Foto: INGEMAR KROONFoto:

Domkyrkomusikens chef, Thomas Niklasson, välkomnade och framhöll Johannespassionens synnerligen laddade innehåll - som i ett fängslande drama. Till exempel sveket: Petrus förnekelse av sin Mästare. Förräderiet: Judas utlämnade Jesus. Fegheten och bristen på civilkurage: Pilatus som ville behaga judarna och bli räknad som kejsarens vän. Masspsykosen: folket skriade och krävde korsfästelsen. En himmelsk intervention eller omen: Pilatus ville dock inte lyssna på sin hustru som i sömnen upplevt att Jesus var oskyldig. Det som ledde till spänningens klimax var den oåterkalleliga dödsomen. Korsfästelse. Blod och skådespel.

Generationer har tagit del av detta innehåll. De olika kulturlagrens fernissa har inte kunnat vare sig utestänga eller försköna någonting av dessa bibeltexter och tilldiktade libretton.

Annons

Stark upplevelse

Förmodligen kan man få en stark upplevelse av innehållet i Johannespassionen bara genom att anamma det som ett libretto.

"Stor sak i det", sade romarna på sin tid. "Detta är gott nog", låter det i dagligt tal.

För en stark upplevelse blev det. Solisterna Jan Nilsson, tenor, som evangelisten/berättaren, Lars Johansson-Brissman, bas, som Kristus, Marie Alexis, sopran, Katarina Böhm, alt, och Thomas Niklasson, som Pilatus, stod i en klass för sig.

Martin Sundqvist, som Petrus, Joseph Cuso, som tjänaren och Ingela Lund, som tjänarinnan kom inte långt efter. Vid cembalon satt Elisabeth Stoltz-Niklasson och gjorde recitativen till musikaliska pärlor genom sitt känsliga och lyhörda spel. Träblåssektionen var också lysande.

Eric Ericsson utstrålar förstås trygghet i sin ledning och verkar genom sin enkla och välbalanserade gestik bara inbjuda alla aktörer att ge sitt bästa.

Sluter cirkeln

Kammarorkestern med Wieska Szymczynska som konsertmästare fungerade klangfullt och effektivt i alla sammanhang. Kort sagt, kvällen var en succé för Växjö domkyrka och alla medverkande.

Johannespassionen slutar med en mäktig koral. Först där kom den starkaste och bästa forte-nivån.

Eller var det enbart kontrastverkan till den närmast föregående satsens svaga nyans. Men så var den ju också egentligen en bön om att få vila stilla. En blick tillbaka ända till krubban i Betlehem ger ju oss också en vaggsång. Då sjöng Maria för sitt barn. Johannespassionen sluter cirkeln. Allt har blivit fullbordat som profeterna talade om.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons