Perfekt imitation av Glenn Millers musik
Det kunde publiken i ett till två tredjedelar fullsatt konserthus i Växjö i går kväll konstatera. Närmare än så här kan man väl knappast komma originalet.
Det gäller både visuellt och musikaliskt. Porträttlike Slottenäs har kunnat studera sin stora förebild i filmer som Orkesterfruar och Glädjens serenad, men framförallt har han förstås lyssnat på alla 78-varvsskivor som Miller spelade in under åren 1938 -1942. Han har fastnat för det typiska Miller-soundet och försökt efterlikna den amerikanska orkesterns eleganta stil och perfektion. Resultatet har blivit en fullträff.
Man kan naturligtvis tycka vad man vill om kopior, men en sak är klar: Det bjöds på en högklassig storbandskonsert i Växjö i går. Anledningen till Slottenäs pågående turné är dels att fira 100-årsminnet av Glenn Millers födelse, dels att minnas orkesterledarens tragiska bortgång i ett flygplan över Engelska kanalen för sextio år sedan.
Det bjöds på en två och en halv timmar lång konsert och man hann med ett långt pärlband av Miller-melodier, A string of pearls, som det heter i en av melodierna. Det var i de flesta fall originalarrangemangen som spelades, många av Miller själv, några av herrar som Jerry Gray och Bill Finegan. Tillsammans med Slottenäs pedagogiska snack mellan låtarna förstärktes det nostalgiska och litet småromantiska intrycket under kvällen. Det här var melodier som publiken i den övre medelåldern dansade till på trettio-fyrtiotalen. Man njöt och mindes.
Orkestern inledde med Millers signaturmelodi Moonlight serenade med den typiska saxklangen, spetsad med en klarinett på topp. I In the mood imiterades originalets tenorduett mellan Tex Beneke och Al Klink, här representerade av Magnus Blom och Henrik Westerberg. Flera s k "tryckare" kändes igen, till exempel den bitterljuva At last och den likaledes sköna Serenade in blue. Här hade sånggruppen The Infourmation en hel del att göra i originalets The Modernaires anda. Det hela lät väldigt autentiskt! Sångsolisterna Linda Leje, Jens Berggren och Mikael Wikström bidrog också begåvat till de skönaste Miller-klangerna.
Glenn Millers orkester kunde också blomma ut i rasande goda swingnummer. Det visade svenskarna genom att perfekt pricka in godbitar som American patrol, Little brown jug, Tuxedo junction och S:t Louis blues march.
Ensemblespelet imponerade, men här fanns också goda solister, till exempel trumpetarna Lars Almqvist och Jonas Lindeborg, vidare trumslagaren Mikel Ulfberg, som var ytterst flink med stockarna i bravurnumret Bugle call rag och även i övrigt presterade ett fullgott, flexibelt komp kvällen igenom.
Ett glädjeämne var den goda ljudåtergivningen, signerad Gert Palmcrantz, en av Sveriges skickligaste inspelningstekniker. Det är inte ofta man hör de olika sektionerna så här fint avgränsade från varandra. Till och med gitarren hördes hela tiden i kompet. Det är ovanligt.
